Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson: Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidnerstudier 195
ger till grund för följande yttrande i Wrangels uppsats »Klopstock
och Sverige»: »Äfven Lidner torde redan på 1770-talet blifvit
bekant med Klopstock; 1779 åberopar han honom bland de stora
förebilderna i episk diktning.»1 En närmare analys av dikten visar,
att dessa uttalanden inte utan vidare kunna godtagas.
Man behöver inte läsa den citerade dikten alltför uppmärksamt
för att finna, att den närmast är en parodi på den litterära genre,
som de fransk-klassiska diktarna och estetikerna vanligen satte högst:
epopén. Den börjar i enlighet med dennas från antiken ärvda
ingångsformel: »Jag siunger om en stor Hjeltinna». Under
1700-talet var den litterära parodien runt om i Europa en högst
gouterad och flitigt odlad diktart. Dessa parodier voro så gott som
genomgående myntade på ett visst litterärt alster, hade en bestämd
personlig adress. Detta visar sig också vara fallet med Lidners
parodi. Fabelns slutrader, som börja med ett citat, ge en
fingervisning för identifieringen av den åsyftade författaren, som lovat
runt men hållit så tunt. Det måste vara upphovsmannen till det
vid tiden för Lidners debut på svensk botten senast publicerade
stora eposet, Erik Skjöldebrands Gustaviade, Hjälte-Dikt i Tolf
Sånger, utgiven 1768 i en förnämt utstyrd kvart. Den av den
unge fabeldiktaren anförda raden inleder just första sången i
Gus-taviaden, som begynner så:
Jag sjunger Hjältens verk, som modigt frälste Norden
Ifrån en grym Tyran, et skade-djur på jorden.
En brant och törnig väg til äran GUSTAV gick;
Men hanne sjelf til slut Han dock i famnen fick.
Skjöldebrand, som ju egentligen var affärs- och ämbetsman,
hade innan han utgav Gustaviaden framträtt som författare av
några tragedier i sträng fransk-klassisk stil, som blivit föremål för
en ingående kritisk granskning av Olof Bergklint, en viktig
tilldragelse i vår litterära gransknings historia. Ur den litterära strid,
som uppstod med anledning av den bergklintska kritiken, utgick
Skjöldebrand illa tilltygad. Hans försök i den härskande smakens
andra stora genre, hjältedikten, bidrog som bekant ingalunda att
reparera hans litterära rykte. Bergklint skyndade att i 1769 års
Tidningar om lärda saker meddela sina genom flera nummer gå-
1 Studier tillägnade Henrik Schück, Stockholm 1905, s. 285.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
