Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 Henry Olsson
Genom skockade mörka hopar
Du vet bryta en väg till räddning -—
Hell ungdomlige, skölduppburne
Segerhjelte, ditt namn är Mod!
I anslutning till skaldens direktiv för illustreringen målade Carl
Larsson en akvarell med en romersk konsul i skuggan av sina örnar
och fälttecken, en tavla som Seligmann lät tillställa Snoilsky att som
en styrkande sinnebild blicka ned från hans vébgg. I sin välmening
hade han icke genomskådat skaldens skyddande förklädnad; om jag*
icke misstar mig, har nämligen Carl Snoilskys Mod! burit hans
Ebbas drag.
Den andra dikten, Svarta svanor, trycktes som bekant redan i
samlingen 1881 och är troligen skriven kort efter utresan. För denna
datering kan jag anföra också yttre kriterier: den åberopas
nämligen i det poem Biktar glädje, som frih. Gustaf Åkerhielm anonymt
tillställde Snoilsky och som denne besvarade med dikten Till?,
återgiven i samma samling. Åkerhielms stycke (KB.) är daterat 14
dec. 1879, vadan Svarta svanor måste vara skriven senast hösten
d. å. Den överdådiga dikten, där motiv och personlig symbol
genialt smälts samman, tolkar den passionerades sam hällsrevolt.
Svarta svanor, svarta svanor
Glida som i sorgetåg,
Leta sjunkna solars skimmer
I den nattligt dunkla våg.
Mörk, liksom i eld förkolnad,
Är den rika fjäderskrud,
Näbben, stum i blodig purpur,
Ännu bär om branden bud.
Hvita svanor tamt i vassen
Kryssa efter gunst och bröd;
Ut på djupet, svarta svanor,
Ut, I barn af natt och glöd!
Böök har i en utomordentligt fyndig sammanställning (a. st.
s. 179 ff.) kombinerat motivet med Brandes’ 1877 publicerade analys
av H. C. Andersens Ben grimme Ælling, där diktaren klandras för
det tamt idylliska i sin saga och uppmanas att låta den sediga
fågeln i ankdammen lyfta vingarna till fri och äventyrlig flykt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
