Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys tidigare sociala diktning. Av Henry Olsson - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 Henry Olsson
T ar asp 1884, och på en likartad grundval skulle Snoilskys vänskap
med Anne Charlotte Leffler komma att utveckla sig.
Ännu en Afrikadikt må i detta sammanhag nämnas, Abdallah,
dikten om »Sudans svarte neger». I sorglöst lekande rytmer har
Snoilsky framtrollat bilden av det afrikanska naturbarnet, ständigt
verksam i sin lilla bod och nära nog dold bakom bastioner av
jättemeloner, ananas och mandariner. Utstrålande en soldrucken
sundhet, vars förtrollning skalden omöjligt kan undandra sig, synes han
honom lika omedelbart som frukterna själva ha hämtat sin näring
ur den moderligt alstrande afrikanska jorden. Vilken motsats till
det grubbelsjuka, anemiska Västerlandet!
Då de gamla landen
Sugits ut till mergen,
Och ett bleklagdt slägte
Krymper hop som dvergen,
Då af tankegrubbel,
Sjuklig lust till vinning
Blodet utspädt bultar
Vid Europas tinning,
Afrika, du rika
Mor för gyllne kornet,
Stjelp då god och sorglös
Ut det fyllda hornet!
När för folk, som hungra,
Dina spenar flöda,
Kanske vaknar glädjen
Åter upp, den döda.
Det är världsskymningsmotivet, känslan att tillhöra och vara
stämplad av en dödsdömd kultur, sonettens »Du sjunker, sol! ...
Till vesterns kullar hastom att få fatt Ännu en sista af dess sneda
strålar!» Kanske i förkänslan av att Västerlandets alla moraliska
och teoretiska problem snart skulle tränga sig på honom har
skalden så mycket intensivare dragits till oanf rätta kulturers ljusa
levnadsglädje; i Sorrentodikten Geten från samma resa har han på ett
liknande sätt hyllat antikens soligt arkadiska värld. Och ännu en
gång ligger det snubblande nära att jämföra med Ibsen. Man kan
erinra om Et rimbrev med dess fråga, »hvi slægten går så underlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
