Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. II. Av Erik Neuman - Rimflätningen i olika delar av krönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 Erik Neuman
V. 1971: 34 ff. i verspartiet med den ovan nämnda konstfullare
rimflätningen lyder:
po telge bliffwa badhe fader oc son
Erik puke togh granneligha war then mon
huru han munde telge winna1
her beynct oc magnus ridha bort
frugh cristin wakter ey telge stort
swa munde han wel befinna2
Erik puke rende hård för then port
thes war engen war nokot stort
förre än elden togh til at brinna1
frugh cristin tha thz husit gaff
hon skildis ther widh oc foor ther aff
eller häfde hon brendt ther jnna.1
I de anförda versraderna ej blott återkommer samma kvinnliga
rim fyra gånger, i stället för att två annars är det vanliga, utan
förefinnes också den onöjaktigheten, att det manliga namnet -ort
omedelbart upprepas, och detta i två rader, som ej höra samman
med de föregående enligt schemat aab ccb.
Att verspartiet 1971: 1 f. ej är skrivet strofiskt och säkerligen
aldrig varit det, däri måste man obetingat giva Erland Hjärne (a. a.
s. 102) rätt. Å andra sidan förefaller det med den kännedom, vi
ovan vunnit om författarens oförmåga eller vårdslöshet att fylla
knittelns enkla krav, apriori långtifrån omöjligt, att han känt till
biskop Thomas’ frihets visa och i detta parti sökt tillämpa dess
metriska schema, men då ju detta varit ovanligt och relativt svårt,
lyckats däri än sämre än med knitteln.
I skarp motsats mot Engelbrektspartiet med dess många i det
föregående behandlade försyndelser och onöjaktigheter i fråga om
rimflätningen står Karlskrönikan både i sin förra enligt von der
Ropp år 1440 och sin senare enligt samme författare år 1452
avslutade del.
I förra delen, d. v. s. v. 2766—6543, förekommer blott ett
ställe — v. 4928 f. — där i textupplagan tre på varandra följande
verser ha samma rim, men ej ens detta ställe representerar något
ursprungligt förhållande. Gå vi till handskriften, finna vi, att v.
4925 f. i den första avfattningen (av hand 4) haft följande lydelse:
och komo öffuer en skogh swa brath
reth som jämpt var dagh och nath
1 Kursiverat av undertecknad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
