Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Fru Mariannes» tillkomsthistoria. Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 Victor Svanberg
poäng som så många av hennes noveller och novelletter. Det
finnes ingen anledning att anta, att novellen om Fru Marianne skilt
sig från den vanliga typen.
Att berättelsen ej ännu var ämnad till något mera märkvärdigt,
framgår av ett omnämnande i dagboken 10 dagar senare, 31 augusti:
»Började ’Fru Marianne’ på nytt, användande för första gången
det där gottköpssättet att berätta, som herrar kritici anse som det
enda saliggörande. Få se nu hur det spelar av! Det går åtminstone
fort. Kan det gå an att skriva på det sättet, blir jag produktiv.»
(S. Skr. IV, s. 367.)
Ernst Ahlgren har vid denna tid tagit den lilla novellen en
bagatelle, men, kanske just därför, tydligen arbetat på den med
gott humör.
Söker man i den definitiva romanen efter lämningar av en
humoristisk novell om »en ung fru förstörd av romanläsning», finner
man dem just i sjunde kapitlet.
Humorn spelar redan på dess första sida. Den går där ut
över Börjes gamla hushållerska, som känner sig alldeles revolterad
av unga fruns likgiltighet för hushållet:
Hon hade en lång och orolig överläggning med sig själv om detta,
framkallad av den trängande nödvändigheten att begära penningar till
grovt salt.
Börje satt i sitt rum och skrev, då det lilla fruntimret kom
traskande in på sina anilinblå ullsockor. Hon hade en liten röd flamma
på var kind av lutter sinnesrörelse.
— Jag skulle fråga herrn var jag nu skall begära hushållspengar?
frågade hon med en röst som var dimmig av bara själsoro (s. 134).
Men samma goda, lite nedlåtande humör härskar, när
huvudpersonerna sättas i rörelse, när det berättas om de första små
miss-hälligheterna i det unga parets husliga liv. Börje har aldrig ett
ögonblick ifrågasatt, att hans lilla fina lyxhustru skulle ta befattning
med hushållet. Men han har »uppbjudit hela sin
övertalningsförmåga för att förmå Marianne att lara sig »schackspelets mysterier».
Utan framgång. Han får hålla till godo med byns apotekare som
motspelare, och Marianne ids inte ens se på deras tråkiga
förehavande. Hon läser romaner, varav hon kan rekvirera efter behag
på sin förmögne mans bokkonto. Och hon prövar i sin tur på att
omvända Börje till sitt favoritnöje — med lika dåligt resultat:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
