Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skandinavismen i Tegnérs »Norre». Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av flera skäl visat sig otillräcklig för en undersökning av den art
det här gäller. Det har visat sig behövligt att gå till otryckta
källor. Diplomatiska akter äro väl i stor utsträckning publicerade,
men utom att detta skett tämligen planlöst, ha de självfallet
utgivits, i den mån de tett sig viktiga för själva den handgripliga
politiken. Jag kan icke nog inskärpa, att min undersökning icke
är i vanlig mening politisk. Vad jag söker, är icke de faktorer,
som bestämt det faktiska politiska händelseförloppet utan de
faktorer, som skapat politisk opinion. De diplomatiska relationerna
från Stockholm och från Köpenhamn ha varit en huvudkälla, vidare
skriftväxlingen mellan den svenska regeringen och ämbetsmän i
gränsprovinserna, men en för mitt syfte lika givande källa ha de
hemliga danska spionrapporterna visat sig vara oberoende av, ja
ibland just på grund av deras ovärde som pålitlig kunskapskälla.
Vid utforskandet av den politiska atmosfären i Tegnérs Lund
får man aldrig förlora ur sikte, att staden och orten lågo i ett
gränslandskap med livliga förbindelser till grannlandet, fiendelandet.
Att åstadkomma en fullkomlig avstängning mellan två
krigförande nationer har förmodligen aldrig varit möjligt. Säregna
omständigheter gjorde det speciellt svårt att 1813 få spärren effektiv.
Till följd av de hinder, som hopades i Karl Johans väg mot Norge,
drogo krigspreliminärerna ovanligt långt ut på tiden. Det låg ej i
Sveriges intresse att få kriget förklarat, men väl tvingades man att
mer och mer inskränka förbindelserna, eftersom Sverige trots allt
var den anfallande parten och hade större intresse än Danmark av
att hemlighålla sina mått och steg. Redan 2 oktober 1812
utfärdades order att danskar såväl som andra inresande hade ett förete
pass från utrikesstatsministern, varom svenske ministern i
Köpenhamn 7 okt. underrättades.[1] 17 april 1813 sändes till Toll, som
även efter sin generalguvernörstid användes som en slags intendent
över de södra gränsprovinserna, meddelande att de diplomatiska
förbindelserna avbrutits, vilket likväl ej medför annat än uppmaning
till Toll att vara på sin vakt.[2] Toll inrapporterade två månader
senare, 19 juni, till von Engeström, vilka åtgärder han vidtagit:
bl. a. hemlig order till postmästaren i Hälsingborg att övervaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
