- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 13. 1932 /
17

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skandinavismen i Tegnérs »Norre». Av Victor Svanberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skandinavismen i Tegnérs »Nore» 17

de få växa, rasa ut och mogna, så som det anstår romantiska
historiska gestalter. Det är åter idel likheter med Tegnérs götiska stil.
Vid en detalj kan man tveka, om icke Grundtvigs tanke och bild
stannat i Tegnérs minne och dykt upp, när han tre år senare skulle
göra sitt bästa att visa, att historien var idel god profetia för en
Nordens broderliga förening. Den svårighet, som Kalmarunionen
onekligen erbjöd, hade Grundtvig med hjälp av sin konsekvent
genomförda personifiering löst slående enkelt:

Dane och Noreg, de båda äldre syskonen, voro redan uttröttade
av fejder, Gautur däremot »stod da i sin raske Ynglingsal der — —
föl te de ungdommelige Kræfter gære i sig». Kalmarunionen var »en
Lænke, hvori de syge, udmattede Södskende vilde binde Gautur, deres
djærve Broder». Numera har Gautur hunnit genom den stormiga
ungdomstiden, och föreningens stund har kommit (s. 6 och 11).

Tegnér använder samma sinnrika tankegång: att den svenske
brodern måste rasa ut innan han var mogen för samlevnaden.

Så skildes våra bröst af fjällarne och svärden,

vår kraft blef spilld, vår barm blef kall.

Med mina bragders dån en tid jag fyllde verlden,

och sist — med dånet af mitt fall.

Till slut vi stodo der, i skygd af lundens grenar

på Nordens graf förfallna bautastenar.

Lånet, om det nu är ett lån, kan verka spetsfundigt och
tillfälligt, men det är i själva verket ingendera. Både Grundtvig och
Tegnér äro genomträngda av den nya, romantiska uppfattningen av
begreppen stat och folk. De fatta de nordiska nationaliteterna som
sig utvecklande levande organiska väsen. Dessa kunna en gång
mötas som fiender, när deras utvecklingsstadium kräver det, utan
att under ett senare skede minnet av striderna bör hindra en
sammansmältning, när tiden är mogen. För Grundtvig är unionen
ingenting mindre än en restlös sammansmältning. »Det hele stolte
Land», utropar han extatiskt, »ei Danmark eller Norrig eller Sverrig
ene er mit Fædreland» (s. 10). Och han talar, som den
historiefilosof han var, om »Historiens usynlige Aand», som har »vidst at
forberede det ligesaa store som glimrende Skuespil, da Broderfolkene,
drevne af inbyrdes Kærlighed og Höiagtelse synke i hinandens Favn
og smile vid Erkendelsen––––––». Samma visserligen ej särdeles

2—32501. Samlaren 1932.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:27:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1932/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free