Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skandinavismen i Tegnérs »Norre». Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 Victor Svanberg
ett politiskt bonmot: »Du ser alltså, att Svenska folket ej är så
misstroget som dess regering» (23 okt. 1812).
Det är klart, att danskarna gärna lyssnade på sådana ord och
gjorde deras mening till sin.
I maj 1813 — några dagar innan Karl Johan råkade i raseri
över Wallmarks skandinavistiska inlägg — har en dansk spion trott
sig bevittna början av ett uppror. Utskrivningen skall i Stockholm
ha väckt indignation och »Oprörs- og Trudsel Sedler mod
kronprind-sen» ha spritts. Och rapporten fortsätter: »Man tåler ei mere saa
fordelagtig om ham, fordi man troer han er fransk i Hjertet. Man
tåler mere ena nogentid om den afdöde Carl August» (5 maj 1813,
H. P. nr 408). Förklaringen till minskningen i Karl Johans
popularitet är ju föga initierad, men själva faktum desto troligare. Och
den sista upplysningen, som jag här kursiverat, stämmer på ett
förbluffande sätt med två svenska dokument. Det ena är
Grevesmöh-lens upplysning i juli, att »vederbörande» tala väl om prins Kristian
— vilken ju helt enkelt ärvt sin ställning som en personifikation av
skandinavismen från Karl August. Det andra svenska vittnesmålet
om Karl Johans undanskjutande för Karl August är Nore. Hos
skalden har skett just vad den danske spionen observerat i
folk-meningen: att den danske fredsfurstens skugga stigit fram i det
ögonblick man ogillade den franske krigspolitikern och teg om
honom. Vi närma oss upplösningen av Nores paradox, av dess
»gudsfredyxskaft».
Efter vittnesmålen från Stockholm må följa ett från Göteborg,
varifrån danske konsuln Clark försåg Tscherning med nyheter. I
det han nämner sona. en hörsägen, att fransmännen ha ett stort
parti i de nordligare provinserna, tillägger han, att han med visshet
kan intyga, att de ha ett sådant i Göteborg, där man minst skulle
vänta det (21 aug. 1812, H. P. 1812 nr 227). Clarks reflexion kan
sammanställas med en annan spions åsikt att franskvännerna skulle
vara flera i övre Sverige, emedan man där blev utan del i vinsten
av transitohandeln England—kontinenten, vilken handel södra delarna
av landet drogo så stor fördel av (Tscherning 7 juni 1812, H. P.
1812 nr 120). Ingen stad gjorde så stora vinster på skenkriget
med England som Göteborg — och dock fanns där ett franskt
parti.
Vad till sist Skåne beträffar, sysselsätta sig spionerna som sig
bör mest med agraradeln. I en något oredig spionrapport från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
