Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibsen och Strindberg. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 Sten Linder
är en lätting som fördriver sin tid på kaféerna och berusar sig med
dagdrivare.
Så hade fakta omändrats av författaren, som var väl underrättad
om denna detalj att Maria gjort översättningar men var okunnig om
en annan, nämligen att jag gratis rättade dessa översättningar och gav
henne hela frukten av hennes arbete.
Förhållandet förvärras den dag den olycklige fotografen
upptäcker att hans barn, en flicka han tillber och som i förtid kommit till
världen, inte är hans och att hans hustru skamligt bedragit honom
genom att driva det till giftermål med honom.
Maken går därhän i låghet att han tillåter sig mottaga en
betydande summa av den förre älskaren som kompensation.
Därunder vädrar jag Marias lån, försedd (sic) med baronens
borgen, en borgen jag kontrasignerat dagen efter mitt giftermål.1
Vad angår historien med barnet och dess illegitima börd förstår
jag icke vilken analogi kan ligga därunder, ty min dotter har kommit
till världen först två år efter giftermålet.
Men jag grubblar däröver ... Den lilla som inte levde . . . där
är spåret! Den stackars lilla döda! Hon som framkallat mitt giftermål,
som utan henne varit tvivelaktigt!2
En äventyrlig slutledning, men en slutledning i alla fall. Och
det stämde! Marias besök hos baronen efter deras skilsmässa, baronens
umgänge hos de nygifta, målningarna upphängda på väggarna, lånet
och så vidare!
Besluten att handla, förbereder jag en stor scen på eftermiddagen.
Jag vill föreslå Maria att uppsätta en anklagelseakt eller rättare en
försvarsskrift mot maskulinisternas stråman, som man mutat till detta
snygga värv.» {En dåres försvarstal s. 331 ff.)
Fru Strindberg visade sig icke vara benägen härtill, men i sitt
drama Kamraterna (1888) har Strindberg tydligen avsett att själv
ge Ibsen svar på tal. Dess tidigare version, betitlad Marodörer, är
efter vad Lamm påpekat »tänkt som en parodierande antipod till
Et Dukkehjem; det skall visa, hur en man, som tyranniserats ända
därhän, att han av hustrun håller på att tvingas att uppträda på
en kostymbal som spansk dansös — jämför kostymscenen i Et
Dukkehjem — till sist reser sig ur sitt förtryck, lämnar hemmet
och slår igen dörren efter sig mitt för näsan på den skamsna
hustrun. Det talas också på flera ställen om ’det vidunderliga’, vilket
1 För denna penningtransaktion med sin hustrus förra man har Strindberg
redogjort tidigare i boken (s. 265).
2 Strindberg syftar på det barn, han fick kort efter sitt giftermål, och som
dog endast två dagar gammalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
