Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Thorilds »Passionerna». Av Harald Elovson - III. Författarrevyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 Harald Elovson
gingo före publiceringen 1785, gällde ju särskilt den femte sången
och i denna just författarrevyn.
Man har hittills studerat denna författarrevy ur ren
innehållssynpunkt, man har fastslagit, vilka diktare och tänkare han
särskilt framhåller, analyserat hans uppfattning av dem o. s. v. Det
synes mig emellertid inte vara utan intresse att försöka belysa
detta parti i dikten ur en mera formell synpunkt. I själva verket
äro författarrevy er och apostroferingar av beundrade representanter
för konst och vetenskap ingalunda ovanliga i europeisk
sjutton-hundratalslitteratur. Emellertid synes det inte ha varit vanligt, att
dessa hyllningar blevo så utförliga som den svenske diktarens. Jag
har endast träffat på tvenne, som äro lika omfattande som Thorilds.
Då den ena av dessa, som för övrigt stå i direkt samband med
varandra, kanske inte varit utan betydelse för Thorilds, synes det
mig var skäl att företaga en mera detaljerad jämförelse mellan de
tre författarrevy erna.
Den äldsta av dessa författarrevy er är mycket känd. Den
förekommer i James Thomsons hyllning av »happy Britannia» i andra
sången av hans berömda »The Seasons». Den engelske skalden
besjunger sitt land som den djärva och ädla ungdomens land,
näringarnas, vetenskapernas, konsternas och den politiska frihetens
land. Många äro i England ärans söner, heter det i dikten,
framstående regenter och statsmän nämnas, bland dem sist Bacon, som
ger en naturlig övergång till ett lovprisande av engelska filosofer
och diktare. Jag anför följande verser:
The generous Ashley thine, the friend of man;
Who scann’d his Nature with a brothers eye,
His weakness prompt to shade, to raise his aim,
To touch the finer movements of the mind,
And with the moral beauty charm the heart.
Why need I name thy Boyle, whose pious search,
Amid the dark recesses of his works,
The great Creator sought? And why thy Locke,
Who made the whole interna! world his own?
Let Newton, puré Intelligence, whom God
To mortals lent, to trace his botindless works
From laws sublimely simple, speak thy fame
In all philosophy. For lofty sense,
Creative fancy, and inspection keen
Through the deep windings of the human heart,
Is not wild Shakespeare thine and Nature’s boast?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
