Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Thorilds ungdom. Kring några nyfunna Thorildiana. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Thorilds ungdom 155
smält med hans naturdyrkan. Han skulle, efter vad Sivertson
berättar, ha begivit sig ut till Kungälv för att predika i stadens
kyrka. Lördagsaftonen hade Thorild varit »mycket upprymd» och
tålat »hvarjehanda om Guds närvaro i naturens skönheter», varpå
han hastigt avbrutit samtalet för att »läsa öfver till morgondagen».
Hans predikan måste ha gått i samma stil. Den lär ha förmått
prosten Hilleström att omfamna honom och uttrycka sin
förhoppning om att Thorild skulle bliva ett Guds redskap. Thorilds dyrkan
av Gud i naturen låter sig naturligtvis förena med en renlärig
kristendom, men Thorilds svar, att han skulle bjuda till men »på
sitt vis» och hans försäkran för vännerna, att han aldrig mera
skulle stiga upp i en predikstol låta oss ana, att han känt sig på
glid icke ur kristendomen men väl ur ortodoxien.1
Man erinrar sig denna tidiga religiösa naturdyrkan hos Thorild,
liksom också hans senare dynamiska naturuppfattning, när man hos
Beyer läser satser som »Vita est intima activitas amoris et sapientiæ
primi entis, quæ vita vocari potest ipsa vis viva» och »Natura... non est
aliud quam Amoris et Sapientiæ Primi Entis seu vitæ receptaculum».
I Beyers framställning av naturen kommer Svedenborgs uppfattning
av naturens och livets former som en i grader fortlöpande serie
till klart uttryck. Det är mig icke möjligt och det vore kanske
icke heller riktigt att göra skarpa filosofiska distinktioner, men det
måste framhållas, hurusom denna svedenborgska lära om harmonia
oonstabilita, framställd av Beyer, kunnat uppluckra jordmånen för
Thorilds senare tillägnelse av Leibniz’ harmoni- och gradationslära,
liksom den svedenborgska natur-teosofien för Spinozas uppfattning
av Gud och naturen. Den som i sin ungdom med både hänförelse
och kritik lyssnat till Beyers filosofiska kurs bör ha haft vissa
möjligheter att vid mognare år kombinera Leibniz’ och Spinozas
åskådningar. De som på senare tid genomforskat Thorilds filosofi ha
icke trott sig finna några spår av svedenborgianism förrän i den
år 1790 i London utgivna True Heavenly Religion restored, och ehuru
icke övertygad är jag icke kompetent att inlåta mig på någon
polemik.2 I Filosofiska hetráktélser har också Thorild angripit
Svedenborgs andelära rakt framifrån: »Naturen vet ej af det man kallar
1 Enligt Attebbom: Svenska siare och skalder, TV, s. 24 och Weibull:
Thomas Thorild, s. 6.
2 Se om Thorild och Svedenborg särskilt Lamm : Upplysningstidens romantik,
II, s. 174 ff. och B. Liljeceantz: Swedenborg, Thorild och Höijer (Lunds univ.
årsskrift 1908).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
