Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klosterrovvisorna. Av Axel Ahlström - II. Elinvisan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klosterro wisorna 39
läsarten verkar mera autentisk, mera i äkta folkviseton: »Mig haffuen
I av sengen skutt Ud i di barre straa».
Ek är övertygad om, att den svenska är originalets. Denna
uppfattning stämmer ju bäst med hans åsikt, att det är den gamla
vikingatidens råare samhällsskick och mentalitet, som kommer till
synes i denna dikt. Det är enligt honom de skrivande danska
adelsdamerna, som medvetet mildrat de starka orden och gett dikten
en större dansk »blødhed». Detta kan ju sägas, kanske är det
riktigt. Men å andra sidan synes det bra litet sannolikt, att hela den
danska traditionen skulle ha tappat bort alla dessa detaljer, som
dock uppenbarligen voro ägnade att giva framställningen mera liv
och färg. Antagligare torde vara, att vi här ha att göra med en
något senare svensk påmålning, gjord i avsikt att förläna dikten
ökat intresse.
Beträffande avslutningspartiet skulle jag vilja giva företräde åt
den version, som representeras av de svenska uppteckningarna. Jag
kan visserligen icke anföra några starkare skäl härför, endast en
omständighet, som kan ha något att betyda. Elin varnar i den
svenska versionen ävensom i den danska uppt. A sin dotter Karin
för att lova sig åt Magnus Benediktssön. Denna för samtiden
lättförstådda hänsyftning på, att hon var bestämd att göra ett
förnämligare parti, att bliva svenske kungens gemål, blev senare mindre
begriplig, ehuru det faktum, den syftade på, allt fortfarande var väl
bekant. Vissångarna föredrogo då, ganska naturligt, att omnämna
detta i klara verba, att låta modern direkt förutspå, att dottern skulle
bli Sveriges drottning. Omvänt kan man icke förklara, hur moderns
bestämda förutsägelse om Karins framtid skulle kunna senare
förändras till en otydlig allusion. Det ur kompositionssynpunkt mest
tilltalande resultatet vinnes, om man med iakttagande av den ovan
föreslagna omflyttningen av slutverserna i str. 53 till str. 51 stryker
icke blott resten av str. 53 utan även str. 54—58, innehållande den
fortsatta ordväxlingen mellan mor och döttrar, samt den besvärliga
silkessärkstrofen 59. Grundtanken i dikten, i den mån man kan
tala om en sådan, är skildringen av förhållandet mellan Elin och
Sune, och den fördunklas av det allt för stora utrymme och
intresse, som i den föreliggande avslutningen ägnas åt döttrarna och
Elins förhållande till dessa, von der Recke har också i sin
rekonstruktion av visan uteslutit de mot str. 54—58 svarande replikerna.
Jag medger, att det är hårdhänt att vilja skära bort även str. 59,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
