Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klosterrovvisorna. Av Axel Ahlström - III. Inledningsstrofer och omkväden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klosterrovvisorna 53
som även mottagit en mängd tillskott ntifrån. Den bars upp av
sagoberättare, »kontorer», som i prosaberättelser återgåvo de gamla
sagorna och sägnerna och så småningom utarbetade och
sammanvävde dessa till långa romanartade historier, vilka sedan lämnade
en betydande del av stoffet till Chrétien de Troy es’ och andra
hovdiktares riddarromaner. Inhemska skalder och musici hämtade ur
kontörernas berättelser ämnen till dikter, vilka sedan sjöngos,
beledsagande deras på folkliga musikinstrument spelade melodier.
Dessa bretonska musikanter voro i regel dubbelspråkiga, behärskade
både bretonska och franska, och hade därför ingen svårighet att
föra ut sina visor till Frankrike och England, i vilket senare land
de högre klasserna, ättlingar av Vilhelm Erövrarens normander,
ännu bibehöllo sitt franska modersmål. Vi känna ej direkt till
någon dylik lai, men uppenbarligen hade dessa sångdikter snart blivit
högt uppskattade på bägge sidor om Kanalen. I senare delen av
elvahundratalet omdiktades dessa sånger till berättande dikter, s. k.
»lais narratifs», till vilka stoffet kompletterades ur kontörernas
traditionsförråd. Diktarten florerade framför allt i England, där dess
förnämsta representant, Marie de France sannolikt i förra delen av
1160-talet sammanskrev en samling av 12 lais.1 De behandlade i
folksagor och visor välbekanta ämnen såsom svanjungfrumotivet,
varulven, riddaren i fogelhamn (Den bedlegranna), återfunnen syster
(Skön Anna) och detaljer även ur andra, t. ex. den förtrollade
hinden. Andra, anonyma, diktare ha likaledes behandlat
svanjungfru-och varulvsmotiven men även drakstriden m. fl. Dessa berättande
lais äro, med ett undantag, skrivna på åttastaviga, parvis rimmade
verser. De bretonska förebilderna böra med all sannolikhet ha varit
tvåradiga strofer med ändrim, samma typ således som våra
folkvisor. Ferd. Wolff, den förste som sysselsatte sig med denna fråga,
framställde redan 1841 en sådan åsikt. Denna har visserligen
sedan blivit bestridd, huvudsakligen, vill det synas, av den
anledningen, att man höll folkvisorna för att vara en speciellt germansk
företeelse, men någon bättre förklaring har icke framlagts och
vunnit tillslutning.
Det existerade i det fransktalande Västerlandet redan i mitten
av 1100-talet — i det egentliga Frankrike sannolikt mycket tidigare —
sånger av folkviseartad karaktär, fullt fristående och icke förbundna
1 Se om hithörande frågor Ahlström, Marie de France et les lais narratifs
i Gbgs V. & Y:s Handl. 1925, för dateringen sid. 4 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
