Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Robert Pearse Gillies, Foreign Quarterly Review och den svenska litteraturen. Av Hedvig af Petersens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R. P. Gillies, Foreign Quarterly Review och den sv. litteraturen 81
sig alltså om »an editorial» — är detta: »We take a special interest
in Sweden, however, for a reason known to but a few of our readers,
viz. that since the year 1786, and still more since 1810, there has
been a stirring spirit among her literary characters; who, within
that short space of time, have achieved so much in various
departments, that we may not only expect farther improvement, but also
entertain hopes that Swedish authors will one day or another be
acknowledged over Europe as highly deserving of respect and
attention.
On this account, . . . we are the more disposed to notice the
present work, though the industrious author himself is by no means
a bibliographer. But from a natural association of ideas we read
willingly statistical and other details relating to a people, from
whose literature we trust to draw before long specimens that will
prove both useful and entertaining.»
Yad som nu följer — omkring åtta sidor — är en beläst skotsk
romantikers syn på det romantiska genombrottet i Sverige. Den är
naturligtvis i någon mån färgad av den svenska romantikens syn
på sig själv, representerad av Ekendahl och Phosphoros. Men å
andra sidan kan man av Gillies’ for svensk publik överraskande
och egendomliga misstag spåra sig till de främmande tryckta källor
han tagit del av. Också undersökningen av dessa fritar honom med
ganska stor säkerhet från beroende av svensk litteraturpropaganda
i tysk press, en så pass intressant omständighet, att den berättigar
ett detaljerat ingående på hans opus.
Han fortsätter med några rader om naturvetenskapernas
ställning i vårt land; de ha i Frankrike gjorts till föremål för essayer:
»but without referring to them, at present, we may observe, that
ever since the year 1739. when Charles XII established that
academy, of which Linnæus was the chief ornament, scientific
pursuits have been followed up both at Stockholm and Upsala, with
great perseverance and assiduity. Of låte years, ... in the
departments of chemistry, natural philosophy in all its branches,
mathematics, etc. many characters of high respectability have appeared,
among whom we may reckon Berzelius, Accrell, Broling, Cronstadt,
Engeström, Garney, Hedinberg, Hedin, Hermelin, Hielm, Hisinger,
Hallström, C. T. Lidbeck, Nordwall, Eetzius, Eubers, Skioldebrand,
and Swedenstierna . . . That their labours are little known out of
their own country is assuredly no proof that they are unworthy of
6—-3337. Samlaren 1933.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
