Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterboms Byron-dikt. Av Carl Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atterboms Byron-dikt 131
hafva från Tyskland mottagit ganska mäktigt verkande inflytelser».
Varpå Atterbom tillfogar: »I vår uppsats öfver Byron komma
vi att tala utförligt härom, äfvensom i allmänhet om engelska
poesiens förhållande till den tyska.»1 En ledande synpunkt i
års-översikten i Svea var just understrykandet av den tyska romantiska
kulturens primat i det moderna Europa och dess nyvunna
lyckobringande betydelse för Frankrikes och Englands tankeliv och
vitterhet. När Atterbom kunde inordna Byrons diktning i ett
sammanhang som mer eller mindre behärskades av Tyskland, steg denna
samtidigt i värde för honom.
Tyvärr nådde Atterboms Byron-essay aldrig trycket, fast den
även senare — i ett brev till Beskow år 1832 — bebådades som
ingående i en samling litterära karakteristiker.2 Inträngandet i
Byrons värld satte likväl en mogen frukt. Vad kritikern ej kom
att utveckla på prosa, det formade skalden icke långt därefter till
ett diktarporträtt på elegisk vers. Samhörigheten med en kritisk
studie är också på flerfaldigt vis skönjbar i Byron. Den framträder
i föreningen av biografiskt skildrande och psykologiskt lodande
element, i det litterärt värderande såväl som i det konstnärligt
åter-framställande draget, som förtroget, med lätta anspelningar tecknar
konturerna av skaldebilden. Alldeles särskilt atterbomskt synes
det vidare vara att detta diktarporträtt omedelbart stiger fram ur
en verklig bild av elegiens föremål, ur de bleka, sköna och stolta
anletsdragen hos den engelske aristokraten. Gång på gång
konstaterar man med vilken levande värme Atterbom drages till själva
den yttre gestalten och fysionomien hos de märkliga
personligheter som äro honom kära. Då han år 1826 från Amalia von
Helwig erhållit porträttgravyrer av Goethe och Schiller, gör detta
förvärv honom »högst lycklig», och på åkturen till sommarbostaden
på Steninge i juni 1838 är också Goethebilden med; trångt
inpackad i resvagnen håller Atterbom den i händerna, »så att jag»,
berättar han för Malla Silfverstolpe, »under hela resan beständigt
blickade i hans stora, blixtrande, djupklara, modiga ögon».3
Böttiger får även, medan han vistas utomlands, uppdrag av Atterbom
att för honom inköpa och hemföra gravyrer av Schelling, Hegel,
Tieck, Ruckert, Uhland och Wilhelm Müller, lärofäderna och mönstren>
1 A. a. s. 317, noten.
2 P. D. A. Atterboms och B. v. Beskows brevväxling. I, s. 239.
3 F. Vetteelund, Atterboms sagospel Fågel Blå. Lund 1902. II, s. 72.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
