Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stagneliusproblem. Av Olle Holmberg - 3. Stagnelius' sjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 Olle Holmberg
han — med eller utan läkares ordination — sökte avvärja denna
olägenhet förmedelst opium. Yad var då hypokondri för en
sjukdom på Stagnelius’ tid? Svaret på den frågan ger möjligen också
ett svar på frågan om varför Stagnelius har ansetts äga hjärtfel.
Slår man upp dåtidens för den bildade allmänheten måhända
utförligaste svenska läkarbok, »Klinisk handbok uti praktiska
läkarekonsten af C. W. Consbruch, utgifven och med tillägg försedd af
S. E. Albom, M. D., Stockholm 1815», så finner man att
hypokondrien icke står bland de under rubriken »Sinnessjukdomar»
uppräknade sjukdomarna, icke heller under rubriken »Nervsjukdomar»,
utan under »Inelfvornas sjukdomar». Hypokondri ansågs vara en
sorts organisk sjukdom, som kunde vara av olika slag. Liksom
»mjältsjukan» ursprungligen berodde på fel i mjälten, så berodde
hypokondrien ännu vid denna tid på ett organiskt fel. Det var
således möjligt att från hypokondri sluta sig till en organisk åkomma,
lika väl som att från melankoli sluta sig till sjukdom i mjälten.
I övrigt menade man med hypokondri ungefär det samma som med
hysteri; man har hos Consbruch-Albom det intrycket att hysteri i
stort sett är detsamma som kvinnlig hypokondri. Då man nu har
ansett, såsom de bäst underrättade källorna göra, att Stagnelius
har lidit av hypokondri, så har det varit därför att hans
sjukdomsbild har överensstämt med de definitioner av hypokondrien som
voro gängse i dåtida läkarvetenskaplig litteratur. På följande sätt
beskriver t. ex. Consbruch-Albom1 hypokondrien:
»Dessa sjukdomar finnas mestadels blott hos medelålders personer,
sällan hos gamla och aldrig hos barn; hos dem som hafva retliga
nerver och svaga innanmäten, således läskarlar och andra, som genom
stillasittande lefnadssätt, utsväfningar och sinnesrörelser, synnerligen
de nerstämmande, länge och oafbrutet lidit.
Dessa sjukdomars gestalt och tillfällen äro högst föränderliga och
mångfaldiga. De härleda sig vanligast från kroniskt lidande
matsmältningsorganer samt ett förstämt nervsystems oregelbundna
verkningssätt.
Hos alla hypokondrister röjas de tydligaste bevis på försvagad
matsmältning. —–––-Härjemte visa sig oftast tecken till
inelfvornas förstoppning och stor dt blodomlopp uti underlifvets kärl. Dessa
äro: känsla af tyngd eller dof smärta på åtskilliga ställen i
underlifvet, hvarvid hårdnaderna derstädes ofta vid yttre beröring med
tydlighet kännas; fallenhet för eller verklig gyllenåder; — — —
1 A. a. II, sid. 160 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
