Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödings svar på Levertins angrepp. Av Olof Gjerdman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 Olof Gjerdman
mång odlar torp växter, stockrosor, vildapel, geranium och balsamin.»
Det är säkerligen närmast detta uttalande av Levertin och några
ord av Heidenstam på annat ställe, B-upplagan av Svenska
Dagbladet för samma dag (Om patriotism)1 som Fröding haft i
tankarna när han i Upsala Nya Tidning 25/n 1897 skriver i en artikel
Infall och utfall: »Levertin och Heidenstam ha tagit sig före att
i sitt Svenska Dagblad i förbigående säga artigheter om sina
medtävlare på längre eller kortare avstånd. Det är ädelmodigt av dem
och manar till efterföljd. Poetiska föreningar för ’ömsesidig beundran’
hava visserligen råkat i vanrykte, men vid sidan av vänkritik tör
även vänbeundran och t. o. m. uppskattning av motståndare hava
en uppgift att fylla, ehuru jag för övrigt anser även den berömda
poetiska avundsjukan delvis berättigad.»
Det hade varit av intresse att ha ett uttalande av Fröding om
Levertin från tiden närmast efter dennes recension av Gralstänk,
men 1898 råkade Fröding in i en lång period av svår ohälsa. Den
sak vi här behandla berör Fröding mig veterligt åter först 1903 i
sin ovan sid. 213 anförda anmärkning till Förrädarn. Den
fortsättning han där talar om som en gång påtänkt sysselsatte honom
ännu de sista åren av hans liv. I del VIII av sin Frödingsupplaga
har Berg sid. 226 avtryckt följande, hämtat ur den enligt Berg
sannolikt äldsta av fem anteckningsböcker, som Fröding 1908
började fylla med utkast till dikter:
»Diktämne:
SKALDEN OCH LEKAREN(JONGLÖKEN).
Bäggedera under medeltid och sednare förekommande hos samma
person. Stundom är väl dock lekaren (ehuru ej helt) ensamt
förherrskande hos samma person. Möjligen är lekare väsen det icke
häller någonsin helt skildt från de höfdinglika sångare, som man i
synnerhet tänker sig som skalder. Jfr Norrönaskalderna Björnson,
Tegnér, Ibsen, Byron m. fl. med vissjungande lustighetsmakare af
1 Jag citerar nr Heidenstams artikel: »De vindar som nu blåsa — till en tid
— äro gunstigare för det svenska kynnet och fåfängt skulle vi söka bestrida att
de redan medfört ett nationellt uppsving och en på nytt växande själfkänsla -—
hvilken i stället att öka förbittringen mellan de båda folken tvärt om möjliggör
en friare och därför mindre pessimistisk förståelse. Vår litteratur har längesedan
afkastat oket, och den svenska ursprungligheten i en Frödings eller Selma
Lagerlöfs diktning visa att vi därpå ingenting förlorat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
