Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Lejonet från Norden. Av Johan Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trängde in i furstarnas slott och gemene mans boningar, vann
anslutning hos lärde vid universiteten och borgere i köpstäderna,
fördömdes av många, försvarades av ännu flera, stundom t. o. m. av
lutherska präster [1], diskuterades av alla.
I den rosenkreutziska litteraturen uppträder nu Paracelsus’
nordiska Lejon som den väntade Messias och den nya världsordningens
grundläggare. Första gången talas därom i ett öppet brev till
brödraskapet, författat 1612 av en för övrigt okänd tyrolsk
paracelsist vid namn Adam Haselmeyer, tryckt tillsammans med de år
1614 utgivna programskrifterna. [2] Rosenkreutzarna hälsas här som
den gudomliga och paracelsiska visdomens apostlar, av Herren
utkorade att avslöja den härskande hedniska och falska lärdomen och
lyckliggöra den lidande världen med Paracelsus’ fördolda skatter.
De uppmanas att nu lämna sin hemlighetsfulla tillvaro och göra
människorna delaktiga av sina djupa insikter och på detta sätt
förbereda ankomsten av Lejonet från Norden, varom den store mästaren
profeterat.
Året 1615 möta vi det nordiska Lejonet i brödraskapets då
utgivna Confessio, där det bl. a. säges, att rosenkreutzarnas gömda
skatter skola ligga orörda, ’till dess Lejonet kommer och tager dem
i besittning för grundläggandet av sitt rike’. [3]
Den konservativa och ortodoxa kritiken vädrade bakom detta
tal upproriska planer på omstörtandet av den lagliga ordningen och
erinrade varnande om det öde, som på sin tid drabbade Johan från
Leiden, konungen i anabaptisternas Messiasrike i Münster. [4]
Det mystiska Lejonet börjar redan figurera i den dagspolitiska
diskussionen — i en politisk flygskrift från 1616, formad som ett
samtal mellan en spanjor och en tysk, erinrar den senare vid sin
interlokutörs hotfulla uttalanden mot lutheranerna om de nordiska
ländernas makt, varpå spanjoren svarar, att Lejonet nog ej är så
farligt, som man plägar utmåla det. [5]
Under det närmaste årtiondet följer nu
rosenkreutzarlitteraturens högflod, starkast till framåt 1620, varigenom denna
föreställning genom massor av flygskrifter och traktater sprides och hålles
vid liv. [6] Vid början av 1620-talet skulle enligt de tidigare
förutsägelserna Lejonet komma och det nya riket taga sin begynnelse.
I en av dessa skrifter säges, att Lejonet blivit fött omkring år 1600. [7]
Michael Sendivogius, en av tidens ryktbara alkemister, vilken ansågs
tillhöra brödraskapet, förklarar i en år 1616 utgiven traktat [8],
[1] T. ex. av den thüringske prästen David Mederus, Judicium theologicum,
1616. Se Hauck, Realencyklopädie f. prot. Theol., 17, s. 153; G. Arnold,
Kirchen- und Ketzer-Historie, 2, 1700, s. 618 och 623.
[2] Allgemeine vnd General Reformation, der gantzen weiten Welt. Beneben
der Fama Fraternitatis, Deß Löblichen Ordens des Rosenkreutzes, an alle Gelehrte
vnd Häupter Europæ geschrieben: Auch einer kurtzen Responsion, von dem Herrn
Haselmeyer gestellet, welcher deßwegen von den Jesuitern ist gefänglich eingezogen,
vnd auff eine Galleren geschmiedet: Itzo öffentlich in Druck verfertiget, vnd allen
trewen Hertzen communiciret worden, Kassel, 1614. Exemplar i Uppsala
universitetsbibliotek. Se särskilt s. 136 och 144. — Om Haselmeyer, W.-E. Peuckert,
Die Rosenkreutzer, s. 63 f. Jfr ock W. Milch, Gustav Adolf in der deutschen
und schwedischen Literatur (Germ. Abhandl. 59), s. 14, not 3.
[3] Farna Fraternitatis, Oder Entdeckung der Bruderschafft deß löblichen Ordens
deß RosenCreutzes, Beneben der Confession Oder Bekanntnuß derselben Fraternitet,
an alle Gelehrt: vnd Häupter in Europa geschrieben, Frf. am M. 1615, s. 69.
Exemplar i Uppsala universitetsbibliotek.
[4] Andreas Libavius, Analysis Confessionis Fraternitatis de Rosea Cruce
pro admonitione et instructione eorum, qui, quid iudicandum sit de ista noua
factione, seire cupiunt, Ffr. ain M., 1615. Denna skrift av den bekante läkaren
och kemisten, som var en arg kritiker av paracelsismens utväxter, är ett
synnerligen intressant vittnesbörd om de rosenkreutziska skrifternas roll i tidens
föreställningsliv. Om det allmänna sambandet mellan rosenkreutzarnas idévärld och
Paracelsus’ yttrar Libavius sig utförligt. Om Lejonet från Norden, se särskilt s. 2
och s. 25, varest det på tal om rosenkreutzarnas för det kommande Lejonets rike
bevarade skatter heter: Paracelsi id somnium est, quod & Haselmeierus admiratur.
Quis autem hinc non colligat, seditiosam esse societatem, & consilia agere turbandi
per vim mundi, quo modo & alibi dicebant, se thesauros iustam causain fouenti
ad debellandum aduersarios collaturos esse? Occurrat nobis historia regni
Anabaptistici olim, in Westphalia, vbi Eex erat Iohannes Leidensis. Monenda est
fraternitas, vt sibi a talibus temperet. Quid enim aliud efficiet, quam vt mature
opprimatur? Nos opinamur, id quod de Leone ab Oriente & Septentrione Cabalistæ
& Magi garriunt, non sumtum esse ex principiis propriis, seu ex Esaiæ capite
quadragesimo primo, versu vigesimo quinto: Suscitabo a Septentrione, &
veniet ab ortu solis. Is prædicabit in nomine me o, & ibit super
Principes quasi super lutum, & sicut figulus coneuleat limum. Hæc de
Cyro vastaturo Babylonicam Monarchiam dicta spiritualiter de Christo iuxta
varia Seripturæ axiomata. Sed Anabaptistæ & stolidi Paracelsistæ ad sua somnia
liberaliter trahunt.
[5] Politischer Discurs, verfasset in einem Gespräch, gehalten zwischen einem
Hispanischen Cavallier und Hochteutschen, i: Acta publica, ed. M. C. Londorpius,
1668, s. 223 f., varest spanjoren om de tyska lutheranerna yttrar: Helffe mir die
heilige Jungfrau, und wann die Ketzer schon tieffer eingewurtzelt wären als die
Eichelbäume, so wollen wir Spanische Helden sie doch außwurzeln sammt ihren
Phlegetontischen oder höllischen Wurtzeln, als die gewaltige grosse Zuchtmeister
der Mitternächtischen Ländern. Tysken svarar: Aber, Herr, sie sind sehr mächtig,
sie erstrecken sich sehr weit über das Meer, und wie man zu sagen pflegt, Von
Mitternacht kömmt alles übel; dahero zu befürchten ist, daß, wofern sich die
Septentrionalische Potentaten und Länder solten zusammen verfügen, es möchte
weder Mittag noch Orient ihre Grausamkeit außstehen können. Härpå replikerar
spanjoren bl. a.: Wir befürchten uns nicht weder vor Africa noch vor Asia, viel
weniger vor den Mitternächtischen Ketzern, sondern wir wollen ihnen die Beyn
zerbrechen, sammt ihren weychen und schändlichen Irrthumen. Was soll ich viel
sagen? Der Löwe ist nicht so grausam, als man ihn zu malen pflegt.
[6] En förteckning över denna litteratur i A. Wolfstieg, Bibliographie der
freimaurerischen Literatur, II, 1923, s. 931—951, och Ergänzungsband, I (utg. av
B. Beyer), 1926, s. 469 f. Tidigare förteckningar, se Wolfstieg, a. a., I, s. 3—9.
[7] Fama remissa ad Fratres Roseæ Crucis. Antwort Auff die Famam und
Confessionem der Löblichen Brüderschaft vom Rosen Creutz, 1616, åberopad,
under hänvisning till Gustav Adolf, i ovan citerade flygskrift Vnterschiedliche
Paßporten, 1632, s. 30 f. Det heter här bl. a.: Der Löw in Esdra, der da auffstehet,
vnnd den Adler straffet, (den ihr den Löwen von Mitternacht nennet) ist Lutherus,
wie solches auß der Predigt erscheinet; Doch achte ich gewiß, es sey nicht viel
dran geirret, wenn jemand dardurch einen Reformatoren! deß Weltlichen Regiments
verstehet; Den man nicht vnbillich wird den Teutschen Mosen heissen .. Circa
illud Tempus 1600. natus est ille Leo septentrionalis.
[8] [Mich. Sendivogius], Tractatus de Sulphure, 1616, omtryckt i N. Albineus,
Bibliotheca Chemica, 1673, s. 95 f.: Iam etiam ula tempora adueniunt in quibus
arcana multa naturæ reuelabuntur: Iam illa Monarchia quarta Borealis ineipere
habet: Iam tempora appropinqnant; mater scientiarum veniet; maiora elueidabuntur
quam in his tribus præteritis Monarchiis factum est. Quoniam hanc Monarchiam
(vt veteres diuinarunt) plantabit Deus per vnum ex Principibus omnibus virtutibns
ditatum, quem fortasse nobis iam tempora produxerunt. Habemus enim in hac
parte boreali Principem Sapientissimum ac bellicosissimum, quem nullus
Monarcharum victoriis superat, humanitate ac pietate nullus excellit. In hac Monarchia
Boreali Deus omnium conditor rerum maiora arcana sine dubio in natura elucidabit
quam illis temporibus vbi aut Paganorum aut Tyrannorum Principum sedes fuit.
Sed has Monarehias Philosophi non secundum potentiores, sed secundum Cardines
mundi numerant: Inprimis Orientalem; postea Meridionalem; jam vero
Occidentalem habent; & vltimam Septentrionalem in hac parte Boreali expectant: de
quibus in Harmonia dabitur. In hac Septentrionali attractiua polari Monarchia (vt
Psalmista ait) Misericordia & veritas obuiabunt sibi; pax & justitia
osculabuntur; Veritas de terra orietur, & Iustitia de cœlo prospiciet.
Vnum ouile, & vnus pastor; (Ioh. 10.16.) Scientiæ multæ sine inuidia: quod
& ego cum desiderio expecto. — Om Sendivogius, se J. Ferguson, Bibliotheca
Chemica, II, 1906, s. 366 ff., och Zíbet, Bibliografie Ceské Historie, 3, s. 523 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:28:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1934/0028.html
