Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Lejonet från Norden. Av Johan Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
filosofi’. Detta tal visar också med full tydlighet, att Skytte
tillhörde den åt mystiken orienterade riktningen inom lutherdomen —
han vågar här t. o. m. som en ’gyllene bok’ prisa ett arbete av
Joh. Angelius Werdenhagen, en lärjunge till Paracelsus och Böhme,
vilken ansågs stå de rosenkreutziska kretsarna nära och häftigt
ansattes av den härskande teologien. Det är bekant, att han på
sin tid lät sin kunglige lärjunge studera Thomas a Kempis, en
lektyr, som de moderna stridsteologerna ansågo ganska betänklig i
betraktande av dess höga uppskattning bland weigelianer och
dylika kättare. [1]
En profetia av Paracelsus, vars bibliska inspiration dessutom
var uppenbar, kan sålunda näppeligen ha undgått att väcka den
fantasistarke Vasasonens stora intresse. Hans uppfostran och miljö
predisponerade honom härtill. Han var son av en tid, då lärd och
olärd med lika respekt mottogo alla dessa skiftande bud från en
högre värld om kommande öden. Manade icke hans egen högt
aktade ärkebiskop Laurentius Paulinus i sin Cometspegel varje kristen
människa att noga akta på dessa himmelska varsel om Herrens
hotande vrede? 1 ett av sina tal — det var 1624 — yppar också
konungen sina farhågor för de ’ilacke Cometer, som oss stor fara
prognosticera och spå’ [2], och vi ha redan omnämnt, att Forsius,
vilken för övrigt vid samma tid dedicerade till Gustav Adolf sin
översättning av Esras tredje och fjärde bok, Lejonprofetians
huvudkälla [3], år 1613 för hans räkning tolkade innebörden av vissa celesta
fenomen. Hur Gustav Adolf ställde sig till de astrologiska
förutsägelser, som under det tyska kriget gjordes om hans person, veta
vi ej. I varje fall funnos astrologer, som direkt meddelade honom
sina resultat — en sådan var t. ex. Andreas Goldtmeyer, som bad
konungen taga sig till vara under året 1632. [4] Flera berättelser
tyda på, att han vid sina drömmar fäst ett visst avseende och
begrundat dem tillsammans med en eller annan av sina män.
[5]
Uppenbarelser och visioner av olika slag ha säkerligen icke lämnat honom
oberörd. I sin närmaste omgivning hade han under kriget i
Tyskland en förtrogen, sin fältpredikant Jakob Fabricius [6], som med
särskild övertygelse i en rad av skrifter förfäktade den övernaturliga
och gudomliga karaktären hos många av dessa uppenbarelser vi
redan känna, Badeners, Kristina Poniatovskas, Margareta
Heydewetters, Benigna Königs och framför allt Johan Warners — en
ståndpunkt, som skarpt klandrades inom det ortodoxa prästerskapet, och
[1] Se härom J. Nordströms inledning i G. Stiernhielm, Filosofiska
fragment, I, s. clxxx ff.
[2] Konung Gustaf II Adolfs skrifter, ed. Styffe, 1861, s. 209.
[3] Then Tridie och Fierde Boken Esdræ, Som warda räknadhe ibland the
Böker vthi then Helga Skrifft, som kallas Apocrypha, theruthinnan myckit
liufligit oc nyttigt innehållit warder, Nw först aff then Latiniske Biblien förswenskade,
och menige man til godo vthgångne aff Sigfrido Arono Forsio. Stockholm 1613.
[4] Andr. Goldtmeyer, Astrologische Schwedische Kriegs-Chronica. Das ist
Deß . . Herrn Gustavi Adolphi. . Empfängnuß, Geburt, Leben und Todt.
Darinnen alle Deroselben Ritterliche Thaten . . beschrieben. Strassb. 1635. Denna
skrift, som var dedicerad till markgreven Fredrik av Baden, är omtryckt i G. Conr.
Horst, Zauber-Bibliothek, 5, 1825, s. 171—200, och 6, 1826, s. 168—192.
Goldtmeyer yttrar bl. a.: ’Die Revolution vber das 38. Jahr deß Alters Königl. Mayst.
betreffend, hatte selbige mir niemals auch bey Lebenszeiten höchst gemelten
Königs, gefallen, weßhalben ich auch mit Herr Erekebrechten [menas Erasm.
Erckebrecht, svenskt hovråd i Mainz, av vilken brev finnas i Ax. Oxenstiernas
brevväxling i Riksarkivet?] zu Nürnberg, vnd andern der Astrologi erfahrnen offt
conversirte, vnnd conferirte, welche jhres theils den Außschlag so böß niemals gemacht
hatten. .’ Sedan han angivit de astrologiska grunder, som gjorde 6 nov. 1632
till en så olycksbringande dag för konungen, säger Goldtmeyer: ’Dieses, nach deme
ich also zu sein befunden, hab ich kein scheu getragen, bey Lebenszeiten, Königl.
Mayst. zu Schweden, zu notificiren, welches anderer Ort mir fast vbel bekommen.’
(Horst, a. a., 6, s. 183 ff.) Förklaringen till de sista orden finner man hos P.
Freherus, Theatrum virorum eruditione clarorum, Nürnb. 1688, s. 1551, varest
det berättas att Goldtmeyer (Goldmayer), som var född 1603, ägnade sig åt
medicin och kemi först i Altdorf och därefter i Strassburg: In hâc in prædictionibus
Astrologicis singularis cum mense Octob. A. C. 1632. Sereniss. Sueciæ Regem
Gustavum Adolphum die 6. Nov. in proelio Lützensi morte violenta vitam
finitorum prædixisset, plebi Argentinensi f actu s admodum exosus, & ab ula lapidatum
se iri metuens suasu Rectoris tune Magnified D. Johannis Schmidii, Theologi Celebris,
Argentorato discedens, Tübingam se contulit. Mox vero mens. Dec. post Regis
obitum Argentinarn redux, ab omnibus incolis tanquam Vates singularis in summo
honore habitus est. Den senare delen av sitt liv tillbragte G. i Nürnberg, där han
dog 1664. Se om G., förutom Freherus, J. G. Doppelmayr, Historische Nachricht
von den Nürnbergischen Mathematiks und Künstlern, Nürnberg 1730, och J. Chr.
Adelung, Geschichte der menschlichen Narrheit, IV, Leipzig 1787. Tre a v G:s
flygskrifter äro förtecknade i P. Hohenemser, Flugschriftensammlung d. J. M.
Zum Jungen, s. 111 och 186. — Antalet över Gustav Adolf ställda horoskop har
säkerligen varit stort. Det ryktbaraste av dem torde väl vara fransmannen J. B.
Morins, utfört på kardinal Richelieus beställning och publicerat i Morins arbete
Astrologia Gallica, 1661, s. 399 ff. — Ahnlund, a. a., s. 175 och 182, erinrar om
Beckers och Pinnoyius’ astrologiska prognostica. Av dessa stod Pinnovius i
Wallensteins tjänst. Under året 1628 synes W. även ha anlitat bl. a. den ryktbare
pommerske läkaren och matematikern David Herlicius (om denne se Allgemeine
Deutsche Biographie, 12, s. 118 och där anförd litteratur) för att tillfredsställa sin
vetgirighet rörande Gustav Adolfs nativitet, vilket framgår av ett hans brev till
fältmarskalken von Arnim, daterat Gitschin den 21/5 1628, varest det heter: Ich
sag dem herrn danck das er mir des Königs auf Schweden geburtstag zugeschickt
hatt nun ist es noch ein dabey von noten das man das orth wo er geboren ist
worden wissen köndte denn das bedarf man wegen der elevacion Poli bitt der
herr schicke mirs aufs eheste zu sonsten sehete ich gern das der herr durch den
Doktor Herlicium liesse das thema erigiren nicht das so viel dran gelegen wehre
aber ich will das unterschiedliche sein sollen dies erigiren werden er darf sonsten
kein judicium drüber machen nur bloss die figur . . . (Wallenstein, Briefe, hrsg.
v. F. Förster, 1828, s. 338.) Herlicius var i Sverige ingen obekant person — från
1601 till 1644 trycktes nära nog årligen hans almanacka i Stockholm (se G. E.
Klemming och G. Eneström, Svenska almanackor, kalendrar och kalendariska
skrifter intill 1749, 1878, s. 3 ff.; se ock ib. s. iv—V.) I Riksarkivet finnas
ett par brev från H. till Axel Oxenstierna; i det ena av dessa, dat. Stargard 1
maj 1618, ber han om svenskt understöd för tryckning av sina astronomiska verk
och erinrar adressaten om sin tidigare bön att erhålla uppgift om den unge
konungens och Axel Oxenstiernas födelsedag och födelsetimme; i det senare brevet,
daterat 19 dec. 1631, säger han sig föregående år ha sänt Gustav Adolf hans
horoskop och ber nu att få också rikskanslerns ’tempus natale cum certis
circumstantijs’, utlovande den mest obrottsliga tystnad rörande de astrologiska resultaten.
Samtidigt skickar han några exemplar av sitt Prognostikon för 1632, som han
tillägnat Gustav Adolf. Av Herlicius har man även, vilket i detta sammanhang
må tilläggas, en skrift med titeln Muthmassung vnd Meynung von Krieg vnd
Krigsgeschrey deß 1632. Jahrs, där han talar om ’die naheit deß lieben Jüngsten
Tags (dafür vnserm Herrn Jesu, welcher nun auff der Reyse, vnnd zu seiner
Ankunfft sich bald begeben wird, hertzlich zu dancken)’ och vidare varnar en hög
potentat, vars liv står i fara den närmaste tiden efter 8 okt. d. å. på grund av
en olycksbådande konjunktion denna dag av Mars och Saturnus i Skorpionen:
Ein hoher Potentat, hat in seiner Geburtstund, diese beyde vereynigte Planeten
stehent gehabt (welcher es ohne zweiffei weiß) hat sich in diesem jar wol
vorzusehen, wundere mich aber, daß es bißhero verblieben. (Citatet efter den i
Uppsala universitetsbibliotek, Planerska samlingen, befintliga broschyren Sechtzehen
vntersehiedlicher Calender-Schreiber etc, 1632, s. 2 ff.). Troligen har väl Herlicius
här haft Gustav Adolfs horoskop i tankarna. Också Morin förutsade konungens
våldsamma död som en verkan av Saturnus och Mars.
Bland de Stiernhielmska papperen på Kungl. Biblioteket finnas också ett par
horoskop, ställda över Gustav Adolf, det ena av Stiernhielms hand, vari
konungens död för fiendehand förutsäges. I den förut nämnda Morsius’ Album, förvarat
i Lübecks stadsbibliotek, erinrar jag mig även ha sett en Gustav Adolfs nativitet.
I Matth. Lungwitius’ Dreyfacher Schwedischer Lorbeer-Krantz, 1632, s. 15,
heter det om konungens nativitet: Es wollen auch etliche gelehrte Leute auff den
Vniversiteten in Schweden, Pommern vnd Mechelburg dafür halten, als ob Ihrer
Königlichen Majestät in dero Nativitet mehr Glück bezeiget würde, als Alexandro
Magno. Dessa ord ha utgått i upplagan av 1635.
[5] Joh. Bureus om en konungens dröm 1620 (Samlaren 1883, s. 73). I
Vnterschiedliche Paßporten, 1632, s. 29 om en dröm, som Gustav Adolf skulle haft under
sin studietid i Rostock (!) och som han vid bordet skulle ’gleich als in Scherz’
berättat för en tysk riksfurste: ’Zum 1. dass Ihr (ə: Königl. Maj.) geträumet, als
ob Sie dem Moscowitter ein stuck Ackers, Zum 2. als ob Sie dem König in Polen
etliche Städte, vnnd zum 3. als ob Sie dem R. K. (ə: Röm. Kaiser) eine Crone
abgenommen.’ Ib. s. 66 om konungens dröm ett par dagar före slaget vid
Breitenfeld om en tvekamp med Tilly, ’besage der gedruckten vnnd mündlichen
Relationen dero hoher Officirer’. (Berättelsen om denna dröm återfinnes sedermera
flerstädes, t. ex. hos B. Ph. v. Chemnitz, Königl. Schwed. in Teutschl. geführter
Krieg, I (1653), s. 214; se ock hänvisningarna hos S. Isogæus, Carla Seger-Skiöld,
s. 1052, not.) Om en Gustav Adolfs dröm i lägret vid Nürnberg, handlande om
en pistolduell mellan honom och Wallenstein, varvid konungen, då pistolerna
klickade, slog sin motståndare med en från himlen nedräckt stav, berättas i en
särskild skrift av svenska hovrådet Balthasar Henckel, Somnium Gustavi
Adolphi ... Ex bellorum successibus darum, & in armatæ Iustitiæ gloriam
explicatum. Stockholm 1640 (ny upplaga ib. 1641). Vår berömde filolog Laur.
Norrmannus hörde vid sitt besök i Hamburg 1679 den bekante orientalisten Edzardi
berätta om Gustav Adolfs dröm strax före Lützen: det gällde att bestiga ett högt
torn, konungen själv misslyckades, därefter hertigen av Weimar, så Banér; först
Torstensson nådde dess spets; denna dröm skulle konungen ha berättat inför sina
församlade generaler och i den sett en förutsägelse om krigets gång. (Norrmannus’
kopiebok, Kongel. Bibl., Köpenhamn; numera även i fotostatisk kopia i Uppsala
universitetsbibliotek.) År 1708 utkom en skrift med titeln Olai Artemidori
Botnici von einem merckwürdigen Traume Des glorwürdigsten Gustavi Adolfi aus
Schweden, so demselben kurtz vor angegangenem teutschen Kriege in Berolin
begegnet: und numehr guten Theils bereits seine Erfüllung unter dem Sieghaften
König Carl dem XIIten erhalten. I denna dröm, som konungen skulle ha haft
vid ett besök hos sin svärfader kurfursten av Brandenburg, tyckte han sig med all
kraft sträva mot toppen av ett högt berg men lyckades ej komma mer än halva
vägen. Därefter, heter det vidare, ’kam nach Mir ein junger, frischer, doch nicht
allzu corpulenter Held, der stieg den Berg recht munter an, und gelangete gantz
glücklich biß auf desselben Spitze. Da Er nun daroben war, schrie Er mit frohem
Munde: Victoria!’ Denna dröm menas nu av författaren, som icke tvivlar på dess
gudomliga ursprung, ha förutsagt Karl den XII:s segrar. Se ock den handskrivna
berättelsen om denna dröm i Palmsk. 173, s. 735 ff., vilken innehåller några notiser
utöver de i trycket meddelade. — Den tidigare fältprästen, sedermera kyrkoherden
i Sancta Clara i Stockholm, Simon Isogæus, som i sin Carla Seger-Skiöld, 1714,
ägnar ett lärt kapitel åt frågan ’Om en Soldat må achta på Omina, eller
Lyck- och Olycketydande Händelser’, behandlar där även drömmars betydelse och berättar
bl. a. om Gustav Adolfs drömmar om tvekamp med Tilly och Wallenstein som
exempel på att ’then Alwetande har i genom Drömar wijst förvth, huru medh
tilstundande stora Fältslachtningar aflöpa skulle’ (a. a., s. 1051 f.).
[6] ’Conscientiæ meæ moderator fidus’ låter Joh. Val. Andreæ, de första
rosenkreutzarskrifternas upphovsman, Gustav Adolf kalla honom i en sorgeskrift vid
konungens död (Gustavi Adolphi. . . memoria ex J. V. Andreæ elogiis, ed.
Rheinwald, 1844, s. 26). Om konungens dröm i lägret vid Nürnberg, anförtrodd åt
Fabricius, se B. Henckel, Somnium Gustavi Adolphi, 1640, s. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:28:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1934/0037.html
