Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När skrev Hedvig Charlotta Nordenflycht skaldebrevet till Criton?. Av Gardar Sahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 Gårdar Sahlberg
träden på lördagarna. Stiftelsedagen, den 3 mars, var en lördag
liksom de närmast följande receptionsdagarna den 10 och 17 mars
samt 7 och 14 april. (Undantag finnas dock. Axel Leijonhufvud
recipierade söndagen den 25 mars, Johan Torpadius fredagen den
10 och Sparfvenfeldt tisdagen den 21 augusti.) Men den 15
september var en lördag och då intogos Klingenberg och Hallman.
Presidieombytet, som programenligt skulle försiggå måndagen den
3 sept., kan därför av praktiska skäl ha framflyttats till en lämplig
lördag. Därmed må nu förhålla sig hur som helst. Av betydelse
är, att fru Nordenflycht eventuellt samma dag men i varje fall vid
samma tidpunkt 1) sett sin käre Criton inträda i orden, 2) själv
valts till preses och 3) som sin första regeringsåtgärd, populärt
talat, gjort upp en budget för nästkommande halvårs arbete genom
att föreslå en mängd ämnen. Det ligger då onekligen närmast till
hands att tro dikten vara tillkommen efter denna dag, kanske
rentav föranledd av diskussionen under sammanträdet. Det är vid
denna tid skaldebreven börja bli vanliga inom orden. Våra
Försöks andra volym innehåller flera och i Eckleffs nyssnämnda skrifter
finner man ännu några, av vissa aktuella drag att döma tillkomna
under denna tid, men aldrig publicerade.
En vän och samtida till fru Nordenflycht, nämligen
Gyllenborg, omnämner även i Mitt lefverne (utg. av Frunck, 1885) detta
skaldebrev, ’där hon visar sig ej mindre filosof än skald i
besvarandet af den fråga, som några år därefter af den ryktbare Rousseau
blifvit framstäld, »hvilket mera bidrager till människans
lycksalighet, kunskap eller okunnighet»’ (s. 36). Frunck kommenterar detta
uttalande i en not men tycks vara oviss om vilken skrift av
Rousseau Gyllenborg egentligen avser. Han tror dock, att det är den
första discoursen. Men Gyllenborg nämner helt enkelt
underrubriken i Witterhets’arbeten, denna rubrik, vilken är identisk med
den tolfte frågan, som den 3 sept. framlades till behandling och
som Hilma Borelius noga skiljer från den åttonde, där den första
discoursen snarare åsyftas. Den sjuttioårige memoarförfattarens
obestämda uttryckssätt kullkastar på intet vis min bevisföring.
Ty observera, att i Witterhets arbeten har underrubriken
förkortats! Lyckofrågan finns kvar men nyttofrågan har kastats
överbord. Fru Nordenflycht fann, att hennes dikt egentligen
besvarade den förra och det är till denna, som den lilla noten,
kring vilken stridens vågor gått så höga, anknyter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
