Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En förbisedd Geijerrecension. Av Harald Elovson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 Harald Elovson
rationalistiska neologen som den svärmande läsaren. När allt
kommer omkring, menar han, drivas båda av samma kraft, »den
andeliga arffienden, högmodet». Geijers syn på sekterna skulle med
tiden bli betydligt välvilligare. När han under sitt uppehåll i
Tyskland sommaren 1846 dikterade sina tankar om tidens religiösa frågor,
hävdade han bl. a., att »det är först genom sekternas sant kristliga
ifver som i våra dagar ändtligen också statskyrkorna blifvit
uppväckta ur sin långvariga djupa sömn.»1
Det kan till sist vara av intresse att ta fasta på recensentens
öppenhjärtiga karakteristik av sig själv som »ingen andelig, och
knappt en andans man». Man vill gärna se ett samband mellan
denna bekännelse och Geijers avsägelse av biskopsdömet i hans
hemprovins något år senare.
1 Emk Gustaf Geijer, a. a. III, s. 579.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
