- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 15. 1934 /
101

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra poetiska dokument från Geijers yngre år. Av Evald Malmström - 2. Aftonbön på Ransberg - 3. Nattvandraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fyra poetiska dokument från Geijers yngre år 101

Den Arm är får ej ro förrn i sin graf.

Men af Din jords välsignelse mig dela

Min egen, lilla, välförvärfda lott.

Att njuta den låt ej Förnöjsamheten fela

Och hjertats lugn, ej s tör dt af ånger och af brott.

Och i den tysta hyddan låt mig finna

En egen niaka, skön för mig och god,

Som utaf glädjens dag mig dubbel fröjd kan vinna

Och styrka i bekymrets dag mitt mod.

De tre ting blott jag ber — Jag vet de äro dyra;

Ty Lyckan i Din verld den täljs med deras tal.

Men re’n Du gaf mig ett. Det andra för mitt val
Ej saknas skall om jag mig sjelf kan styra.
Jag nöjd med litet är, och Flickan den är min,
Gif hyddan blott! så draga vi därin

Den version av Aftonhön på Ransberg den 6 Aug. 1811, som
ingår i Landquists Geijerupplaga1, saknar en ursprunglig* sista strof.
Denna strof återfinnes i ett manuskript i Stiernstedtska samlingen,
efter vilket ovanstående text satts. Att den är ursprunglig, framgår
dels av handskriftens piktur — det är Geijers stil från omkring
1811 —,dels av strofens naivt omedelbara, ögonblicksbetonade karaktär.

3.

Nattvandraren den 18 Maij 1816

till M. S. M. — A. v. L — L. v. I.

Så är mig då den skiönsta dag förliden. —

Hur snällt! Ack huru snällt! Hvi är så flyktig

Du tid? Kan ingen glädje kalk dig rusa,

Att du på vingen hvilar, och förgäter

Vid klangen af ett hjertas melodier

Att ila fort? är det för sorgen endast

Som du står still, med dufna, fällda vingar,

Och stirrar mänskian i förgråtna ögat —

Ack med en blick! som ville du af stunden

En evighet utpina? — Nej jag skall ej,

vill icke träta med dig — Gå då, flyg!

Tag famnen full af sköna änglar, strö dem

Som rosor in i mina vänners drömmar

Och bed dem alla hälsa ifrån mig! —

1 Denna har i diktens första strof tryckfelet (?) Uha i stället för lilla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:28:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1934/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free