Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde. En undersökning och några slutsatser. III. Av Erik Neuman - Fredeberns uppdragsgivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlskrönikans proveniens och sanningsvärde 189
I förra delen av detta arbete1 har undertecknad gissat på
biskopar som Predeberns uppdragsgivare, närmast ärkebiskopen eller
biskop Thomas. Det är självklart, att jag efter det ovan anförda
vidhåller »biskopshypotesen». Däremot tror jag nu ej längre på
ärkebiskopen såsom någon primus motor till krönikan.
När jag tänkte mig honom som Fredeberns uppdragsgivare,
var det dels därför, att han hade större anledning än de flesta att
känna tacksamhet mot Engelbrekt och dennes medhjälpare, eftersom
han just tack vare frihetskriget kom i besittning av det
arkiepisko-pat, som han under normala omständigheter troligen aldrig nått,
dels också därför att han så ofta (understundom i viktiga
sammanhang) omnämnes i krönikan.
Emellertid visar det sig vid närmare skärskådande av den
tidens historia, att han kort efter bestigandet av ärkebiskopsstolen
kastat om och sökt försoning med konung Erik. Att
Halmstads-recessen, varigenom Erik utan några särskilda garantier åter
erkändes som konung och det av Engelbrekt erövrade Halland genast
skulle återlämnas till konungen, huvudsakligen var hans verk, är
ytterst sannolikt.2 En utpräglad anti-Engelbrektsinställning kommer
senare till uttryck i den roli, han spelade vid rikshövitsmansvalet i
februari 1436, då aristokrater och prelater i broderlig förening sökte
skjuta det första befrielsekrigets organisatör, rikets främste krigare,
åt sidan till förmån för den i militärt avseende undermålige Karl
Knutsson. Troligen har en man med sådana antecedentia vid
Engelbrekts död känt icke sorg utan lättnad.
Säkert är i varje fall, att hans inställning till folkpartiet sedan
ej förändrades. Härom vittnar Ericus Olais skildring av striden
mellan Karl Knutsson och Erik Puke, särskilt deras
förhandlingsmöte i Västerås. Om man sammanställer Karlskrönikans utsago
(v. 4262 f.), att ärkebiskopen och biskop Thomas varit närvarande
vid detta möte, med Ericus Olais ord: »de ejus3 securitate quibusdam
Episcopis et aliis magnis viris fidem facientibus, et eum certum
reddentibus de reversione salva et indubitata ad suos»4, ligger det
antagandet nära, att det varit just ärkebiskopen och biskop
Thomas, som gått i borgen för Pukes säkerhet vid förhandlingarna.
Att ärkebiskopen på det skamligaste sätt svikit Pukes förtroende,
framgår av Ericus Olais framställning: »Ferunt antem tam in ejus
1 Samlaren 1931-, s. 185 f. 2 Se ovan s. 186, not 1.
3 = Erik Pukes. 4 SRS II, 1 s. 140.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
