Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya bidrag till Lucidors biografi. Av Gunnar Bolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den 27:e.[1] Han avhandlar här en hel del ekonomiska
angelägenheter i samband med Strusshielms begravning. Att räkningen icke
genast kunnat översändas, berodde på, säger han, att en
förteckning över utgifter av de penningar, som Maria Johansdotter
använt, glömts kvar i Kaseburg. I sitt brev bilägger nu Olsson denna
förteckning jämte räkningen över samtliga begravningsomkostnader,
de senare bestigande sig till 350 riksdaler, den förra till 98
riksdaler. Marias verifikation å sistnämnda belopp avtryckes här nedan,
då den i hög grad berör Maria personligen och hennes bröder,
Lars inberäknad.[2] För henne gör f. ö. Jöns Olsson en rörande
förbön hos den mäktige excellensen, då han påpekar, att hon efter
sorgetidens slut inte har någon svart klädning förutom
sorgkläderna och en kjortel eller två, som ej lämpligen kunde bäras så
snart efter sorgen. »Hon växer nu till och ville fuller härefter
hava något», tillfogar postmästaren.
Han påpekar även, att han av egna medel måst lägga ut 18
riksdaler och 35 runstycken, men att han icke fått svar av Edling
på sin begäran om återbekommande av detta belopp. I
påpekandet ligger blott en dold förebråelse. Med tiden skulle dock
Lucidor och hans anhöriga drivas till en allt skarpare och bittrare,
öppen opposition mot Edlings sätt att tillvarataga deras
ekonomiska intressen. Det torde redan här böra påpekas, att Wrangel
som den högtuppsatte och givetvis med mångfaldiga ärenden
belastade man han var, beträffande Strusshielms dotterbarn betraktat
sig mera som en överförmyndare och upplåtit åt sin förvaltare
Edling att handha förmynderskapets ekonomiska detaljer och enskilda
ärenden.
Denna gång fick Jöns Olsson vänta länge på svar från sin
höge gynnare. Han föranleddes därav till ytterligare ett brev till
Wrangel, daterat den 5 september 1654.[3] Han hänvisar här till
den på våren samma år insända räkningen och till sitt meddelande
då, att han tagit till sig Strusshielms dotterdotter och att hon
efter sorgetiden behövde pengar till kläder och annan nödtorft.
Jöns Olsson dristar sig nu åter göra en underdånig påminnelse i
samma ärende, »på det hon, som nu växer och tager till, må kunna
komma ut och omgå med folk».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
