Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya bidrag till Lucidors biografi. Av Gunnar Bolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller åtminstone hjälpare eller reskamrat till Wrangels ende son,
Carl Philip. Det senare anser sålunda Sandwall »mycket antagligt».[1]
Jag återkommer till denna fråga i det följande.
I fråga om Lucidors framtidsutsikter tillfogar dock Assersson,
att erfarenheten visat, att en ung person för sin framgång var
beroende av en hög »patron», en beskyddare. Men han gör också
genast det betydelsefulla tillägget, att Lars på grund av broderns
— Erik — fauter känt sig skygg och ej velat låta anmäla sig hos
excellensen i sagda syfte, varför han hittills ej haft någon »önskelig
fortgång» i sitt uppsåt. Assersson ger härmed ett synnerligen
värdefullt bidrag till Lucidors karakteristik. Det är mycket troligt, att
Lucidor gripits hårt av broderns beteende — och olycksöde torde
man kunna tillägga — kanske desto hårdare som Lars ju
personligen trätt in för honom med sina förböner. Ett litet drag i
Asserssons brev är här belysande. Den vanartige brodern kallas av
Assersson för Ericus Nauclerus men den äldste brodern Laurentz
Johansson. Det ser ut som om Lucidor ansett sitt »akademiska»
efternamn Nauclerus vanärat efter broderns fuffens och bedrägerier
med detta namn som täckmantel. I varje fall har Lucidor nu
slungat detta efternamn och uppträder hädanefter i det borgerliga livet
helt kort och gott som Lars Johansson.
Slutligen anhåller Assersson i sitt brev underdånigt, att Wrangel
måtte nådigt upptaga Lars’ uppsåt — i fråga om karriären alltså
— samt hjälpa honom i hans stora trångmål genom att låta honom
utbekomma något av de nära 500 riksdaler, som återstodo av de
1600 riksdalerna. Själv ville Assersson ödmjukligen bedja att få
återbekomma de 100 riksdaler, som han för två år sedan, d. v. s.
1662, lagt ut för »den mellersta broderns», Olof, avfärdande till
Ostindien.
I en punkt hade de Strusshielmska arvingarna och deras
anhöriga sålunda vunnit en obetingad framgång. Erik avfärdades
visserligen icke till Ostindien men väl till Västindien. Assersson hade
för åtta år sedan i brev till Edling påpekat, att man icke kunde
hålla de båda bröderna Olof och Erik på samma ställe, i Stralsund.
Nu ser det ut som om man ansett det nödvändigt att hålla dem i
var sin världsdel: Olof i Ostindien och Erik i Västindien. Härmed
försvinna de också ur vår åsyn — kanske de hemmavarande
släktingarna aldrig vidare hört av dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
