Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Olle Holmberg
akademiens reseanslag. Först och främst vår högt begåfvade och hårdt
pröfvade Pontus Wikner. Det torde tjena till intet att namngifva de
öfrige kandidaterna, som anmält sig i min fantasi. Det är en brokig
rad, på hvars ena flygel står den slyngelaktige, men ganska dugande
Strindberg, hvars oarter finge sitt bästa straff genom ett ridderligt
erkännande af hans förtjenster, samt på andra flygeln — kan du gissa
hvem? — jo, Rudin, teologie professorn. Om du läst hans
predikningar, så bör du mycket lättare än jag, som bekänner en annan
dogmatik, hafva förnummit, att en kungsåder med vatten ur
hugsvalelse-källan genomflyter dem.1 En predikan af Rudin var mig en
läskedryck, sedan jag förut läst en predikan af — — och dervid haft
en känsla som om jag nödgats dricka rinnande pigpomada.
(Rydbergssamlingen, Kungl. Bibl.)
Wirsén var givetvis inte av samma tanke, och bör ha blivit
det ännu mindre sedan Strindberg* i Ur Dagens Krönika 1883 hade
offentliggjort sina allmän förargelse åsyftande dikter Lokes
smädelser, Olika vapen, Göken och Esplanaden. Att han emellertid kände
sig osäker på det rydbergska lägrets meningsfrändskap framgår av
en upprörd fråga i ett bland Rydbergs papper bevarat brev till
denne den 23 juni 1883: »Det har försports att Handelstidningen
lofordat Strindbergs skamlösheter i ’Dagens Krönika’; är detta
sannt?» — Det var sant, men de osignerade lovorden, den 12 juni
1883, äro säkerligen författade av Warburg, och Rydberg kan inte
gärna ha haft något att göra med dem.
På sommaren 1883 var ett möte mellan Rydberg och
Strindberg planerat; det kom inte till stånd. Det var Harald
Wieselgren som hade tänkt sammanföra dem, såsom framgår av följande
brev.från Strindberg till Wieselgren den 1 juni 1883:
Bäste Broder Wieselgren!
I dag den l:ste Juni kl. 8,35 emottog jag din skrifvelse härute
i hafsbandet en mil utom Dalarö, och det kunde ha dröjt åtta dagar
till innan det kommit i mina händer. Jag kan icke säga hvad det
smärtar mig, dels att möjligen bli misstänkt att vara så ohyfsad att
jag icke svarar på bref (helst inbjudnings-) dels att jag gick miste om
att göra en så efterlängtad bekantskap. Fortfar V R att vistas i
1 Rudin återgäldade inte vidare generöst .Rydbergs goda tankar om honom
(Rydberg ville också ha in honom i Svenska akademien), ty i de vänliga men
skruvade tal han höll över Rydberg vid dennes grav och vid sitt inträde i Svenska
akademien är det tydligen först efter själsstrider han beslutar sig för att inte
anta att Rydberg är i helvetet. »För mig är det visst, att han tillhörde ljusets
värld, om ock ännu blott dess förgårdar.» (Inträdestalet s. 102). Helt hade han
tydligen tillhört denna värld om han varit mera ortodox. Nu hade han gjort sig
skyldig till »tänkandets synder» (ibid. s. 103).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
