Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydberg och August Strindberg
19
detta. Sak-idealismen deremot känner sin frändskap med denna realism
och helsar henne välkommen. (Brev i Göteborgs stadsbibliotek.)
Distinktionen mellan sak-idealism och fras-idealism är ett
vittnesbörd om att Rydberg ytterligare börjat känna skillnaden mellan
sig själv och Wirsén. I sista decenniet av hans liv äro Wirsén
och Strindberg de två svenska diktare som Rydberg* tar ställning
till. Ursprungligen är det så att då Wirséns aktier sjunka i hans
sympati, stiga Strindbergs; senare blir det så att han med
bestämdhet tar avstånd från dem bägge, ur olika synpunkter dock.
På hösten 1884 inträffade Giftasåtalet. Saken sysselsatte alla,
följaktligen också Rydberg’. Rydberg valde en ståndpunkt i frågan
som Strindberg säkerligen inte hade tillräckligt lugna nerver för
att vid tillfället kunna sätta sig in i: han ogillade både åtalet och
det åtalade. Hans åsikter i frågan överensstämde närmast med
den tidnings som han höll, Aftonbladet (vilket icke hindrar att
Rydberg var ett tillräckligt stort geni för att inte behöva hämta
åsikter från sina tidningar).
Warburg lämnar i sin Rydbergsmonografi (II: 668 ff.) följande
redogörelse för Rydbergs ställning* vid Giftasåtalet:
När år 1884 August Strindberg åtalades för det bekanta stället
i Giftas, där det gycklas med nattvardens sakrament, önskade man i
Stockholm, att Rydberg skulle ställa sig i spetsen för en protest.
Detta ville han icke, enär han ej ville försvara utfallet i Giftas,
om han än ogillade åtalet. — -—■ —■
Då justitieministern von Steijern i Posttidningen (24 oktober) låtit
införa en artikel, hvari han utvecklade, att det här icke gällde
religionsfrihetens sak, och bl. a. förklarade att förnekelseparagrafen vore
erkändt föråldrad, hade Rydberg för afsikt att taga till orda, ej för
att höja sin röst till förmån för den åtalade skriften, utan för att
uttala sig om tryckfrihetslagens orimliga bestämmelser i religionsmål
och följderna af en sådan lags tillämpning.
I detta syfte uppsatte han en ypperlig skrift, som innebar en
vädjan till statsmakterna att ändra den paragraf i tryckfrihetslagen,
hvilken straffar förnekelse af den rena evangeliska läran och därmed
egentligen stämplar fri forskning på det religiösa området som ett
lagbrott. Detta upprop — — — fick emellertid blott tre underskrifter:
Rydbergs, Gustaf Retzius’ och Hugo Gyldéns och kom väl aldrig
utanför Rydbergs skrifrum. Ty agitator var han nu en gång icke.
Det av Warburg nämnda uppropet meddelas i facsimile i hans
monografi. En som också hade tänkt underteckna det var Snoilsky.
Han skriver till Retzius den 2 november 1884:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
