Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Olle Holmberg
Strindbergs ord om Viktor Rydberg i inlagan till rådhusrätten
äro här ovan, sid. 8, citerade. Det är oförklarligt att Rydberg
har kunnat känna sig sårad av dem. I sårande syfte äro de i varje
fall icke sagda av Strindberg.
Ryktet om att Rydberg inte kom till Bonniers middag spred
sig emellertid, utbroderades och föranledde funderingar. »Är det
sannt att V. R. varit bjuden på middag till Bonnier ihop med
Strindberg, men icke antog inbjudningen!» skriver Hedlund till
Susen Rydberg den 22 november; och ytterligare den 27 november:
»Jag vardt riktigt glad, att Bonnier fick den der snäsningen af
Viktor för sin middag». Hedlund har f. ö. nu ytterligare retat upp
sig över både Strindbergs bok och dess förläggare, och inskärper
för fru Rydberg i brevet den 22 november att om Bonnier utger
Giftas i oförändrat skick »så bör han aldrig mer få skryta med
VRs namn på sin förlagslista» och att »efter åtalets utgång skall
man drifva allvarligare kritik mot Strindberg än förr».
(Rydbergssamlingen, Kungl. Bibl.) Den bonnierska middagsbjudningen
behandlas även i en Stockholmskorrespondens till Helsingforstidningen
Finland den 6 december 1884. Där får ryktet följande form:
Betecknande för stämningen är det svar, V. Rydberg öppet gifvit
hr Bonnier, som i glädjen över den »Schönes Geschäft» han gjort, bjudit
Strindberg och hans vänner på middag och dit inviterat äfven den
förstnämnde: »jag kan visserligen läsa, hvad en snillrik hamnbuse
skrifvit, men spisa middag med honom kan jag ej.» (Urklipp i
Rydbergssamlingen, Kungl. Bibl.)
Hur än saken förlupit, så hade Strindberg för andra gången
blivit bedragen i sitt hopp att få träffa Rydberg, och denna gång
blivit det under omständigheter som han, vare sig han trodde på
ryktena eller ej, måste anse bero på att Rydberg personligen
undvikit honom. Dessutom hade författaren till Bibelns lara om Kristus
trots påstötningar underlåtit att offentligen försvara den för en i
sak om ock icke i form rydbergsk smädelse mot nattvarden åtalade
Strindberg. Även berättelsen om hur därvid tillgått togs så
småningom om hand av ryktet. I en insändare i G. H. T. den 30
september 1895, författad av Hjalmar Branting, har denne erinrat
sig saken på följande sätt. Han skriver om Rydberg:
Själf förföljd i sin ungdom af obskurantismens bannstrålar, ville
han dock icke helt försaka statsmyndigheters och lagparagrafers »skydd»
för den kristna tron. Det är ju också väl bekant att han vägrade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
