Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rudberg och August Strindberg
29
gott, då lantmannapartiet redan började korrumperas genom årligt
Stockholmsliv och hovbesök. De höra nu alla till det moderata eller
förnämitetsliberala partiet, där de icke övergått till de likgiltiga eller
trötta, vilket kunde vara ganska naturligt efter så många års
gagnlöst kiv om ingenting.
Genom sina disciplars familj kom Johan i ytlig beröring med denna
grupp och fick åtminstone se dem på nära håll, och höra dem tala
under middagar och supéer. Ibland tänkte han att de voro männen,
som skulle göra’t. (S. S. XVIII: 281.)
Sannolikt har, då Strindberg* såg* dessa män på »middagar och
supéer», Viktor Rydberg för honom inte varit endast ett namn bland
de andra. Han var ju i själva verket det förnäma namnet i gruppen.
Vad däremot säges om dessa personers begynnande likgiltighet eller
trötthet är naturligtvis motiverat bl. a. av Rydbergs inaktivitet under
Giftasåtalets dagar.
Strindbergs tendens i hans åttiotalsskrifter att skjuta undan
Rydberg framträder tydligt i den långa uppsats om Den litterära
reaktionen i Sverige, som 1886 trycktes i Tilskueren. Den ger en
rundmålning över hela den litterära situationen i Sverige under
Strindbergs tid, utan att Rydbergs namn någon gång nämnes. I
handskriften har det förekommit: »I skolan lästes Boströms svar
på Beckmans helvetesskrift, Cramers avsked ur kyrkan, Rydbergs
Bibelns lara om Kristus och Parker»; denna passus är emellertid
struken. (S. S. XVII: 320.) Med den syn på Rydberg som
Strindberg vid denna tid bör ha haft kunde det annars ha funnits skäl
att nämna honom i en uppsats med titeln Den Utterära reaktionen
i Sverige; i övrigt nämnas namnen på de flesta som ha gjort sig
gällande under den behandlade tiden. Strindberg nämner Boström,
som — i verkligheten med Rydbergs hjälp — hade avskaffat
helvetesläran, men om Rydbergs speciella insats yttrar han sig endast
allmänt och i förbigående: »Ungdomen hade nyss förut blivit
befriad från Kristi gudom och De yttersta straffen». På ett ställe
i handskriften heter det summariskt: »Sveriges litteratur från 65
till nu heter Björnson, Ibsen och Lie». {S. S. XVII: 201, 321.) Under
den åsyftade tiden hade kommit bl. a. Rydbergs första diktsamling
(med Prometeus och Ahasverus).
Den Utterära reaktionen i Sverige trycktes i Danmark, där Viktor
Rydberg hade gott om vänner som kunde underrätta honom om
innehållet, om han inte själv finge tidskriften i sin hand.
Strindberg har tydligen inte velat framträda inför Rydberg som hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
