Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren och Georg Brandes. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Sten Linder
halvannan månad av Ernst Ahlgrens samvaro med Brandes, som
kan ha spelat någon roli för Fru Marianne. Efter Brandes’ första
besök den 1 oktober reste Ernst Ahlgren redan nästa dag hem till
Hörby efter att ha avlagt en kontravisit. Hon återvände först
den 9 november till Köpenhamn, där hon nu stannade ända till
den 23 december, då hon reste hem igen för att jula och avsluta
Fru Marianne, vilket skedde den 23 januari 1887. Omedelbart
därefter återkom hon till Köpenhamn, där förhållandet till Brandes
nu vidare utvecklade sig.
Frågan blir då, hur långt detta förhållande avancerat före
julen 1886. Efter vad almanackan visar, dröjde det ett helt år,
innan det blev intimt.1 Att man alltså inte kan inlägga så mycket
i förtjusningsutropet över Brandes’ besök den 7 december, framgår
även, om man bära ser det i sammanhang med de närmast
omgivande almanacksnotiserna. Anteckningen om hans närmast
föregående besök, fyra dagar tidigare, visar att man ännu ej brutit
ner de mest konventionella skrankorna: »Uppköp hela dagen, glas,
fruktknivar — allt möjligt, — druvor, vin. Jo bevars! Och så
på föreläsning. ’Han’ följde mig hem. Om jag inte själv kände mig
så dum och okunnig skulle jag bli alldeles förtjust i honom. Prat,
vin och frukt. Jag känner mig ännu en smula främmande —■
konventionell. Jag är tråkig.» Och Brandes’ efterföljande visit, den 9
december, karakteriseras lakoniskt med orden: »Vin och tafatthet.»
* Först den 18 december, fem dagar innan Ernst Ahlgren reser,
växlas den första kyssen. Den kan dock ej ensam gälla som
något bevis för att hon fullkomligt försvurit sig till Georg Brandes’
erotiska uppfattning och förkastat Fru Mariannes engiftesideal.
Till sist skall här även upptagas ett yttre kriterium, som
Svanberg anför på riktigheten av sin åsikt, att Ernst Ahlgren under
arbetet på Fru Marianne förlorat det patos, som ursprungligen
inspirerat romanen. I sitt första samtal med Ernst Ahlgren hade
Brandes enligt dagbokens referat bl. a. fällt en anmärkning om att
Strindberg på ett ställe i Dygdens lön gjort en reflexion i eget
namn i stället för i hjältens. Brandes fann det stilvidrigt att
författaren på detta sätt gått alldeles »utom ramen. Det är sin hjälte
han skall giva oss. Han skall säga oss vad denne tänker och
känner.» Ernst Ahlgren tillägger här i referatet av samtalet: »Jag
1 Att Svanberg oegentligt använder ordet »älskare» apropå den 7 dec. 1886, har
redan anmärkts av Ahlenius (a. a. s. 273, not 3).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
