Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren och Georg Brandes. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Ahlgren och Georg Brandes
69
pojken Karl bruka begagna sig av. Hon berättar nu för Karl bl. a.
om hur litet hennes kusin egentligen bryr sig om sin snälla
fästman notarien. I själva verket är det denne som spelar Karls roli
i andra ändan på tråden. Litet senare infinner han sig personligen
hos den lilla askungen, inleder samspråk och bekantar sig med
henne samt låter sig bjudas på frukt och vin, som hon har fått att
hålla sig skadeslös* med för balen. Han finner snart, att hon är
den rätta för honom och icke den vackra och nyckfulla kusinen,
som han själv redan förut genomskådat. Han yppar till slut sitt
oskyldiga telefonbedrägeri, och stycket slutar med att han slår upp
sin förlovning och tar askungen Siri i stället.
Den lilla improvisationen är tydligen född ur den stämning, i
vilken Georg Brandes’ besök försatt dess författarinna. Liksom
notarien i pjäsen oförmodat kommer till askungen och visar sig
föredra henne framför hennes rika kusin, hade Georg Brandes sökt
upp den fattiga landsortsskribenten Ernst Ahlgren och i sitt
samtal med henne tillåtit sig att kritisera och skämta om de vittra
Stockholmsfruarna Edgren och Agrell, till vilka hon dittills sett
upp som till mera gynnade konkurrenter.1 Notarien låter sig
trakteras med vin och frukt, liksom almanackan visar att också Brandes
gjort vid sina besök på Ernst Ahlgrens hotellrum. Siri är till en
början rädd och blyg för notarien, liksom Ernst Ahlgren på förhand
för Lundegård uttryckte sin fruktan för konversationen med
Brandes, men notarien besegrar snart askungens rädsla med sin
älskvärdhet, liksom Brandes’ sätt ingivit Ernst Ahlgren förtroende.
Notarien ber Siri berätta om sig själv och berömmer henne för
hennes arbete, liksom Brandes ådagalagt sitt intresse för Ernst
Ahlgrens förhållanden och sagt henne en komplimang för Final,
det enda av hennes arbeten han läst. Den dröm, som gav Ernst
Ahlgren uppslaget till I telefon, var i själva verket en önskedröm
om flera tête-à-têter med Georg Brandes, och åtminstone så till vida
gick den i uppfyllelse.
I Stora boken söker hon efter hemkomsten att klargöra för
sig det starka intryck Brandes’ person gjort på henne:
Förr betydde Köpenhamn för mig teater och uppköp, nu betyder
det endast Georg Brandes. Fru Agrell säger att ett samtal med G. B.
1 I Stora boken antecknar hon samtidigt, att hon hört att fru Agrell brukat
ha ett visitkort från Brandes, på vilket han skrivit något till henne, synligt
instucket i en spegel, och tillägger överlägset: »Vilket småstadsskryt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
