Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren och Georg Brandes. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Ahlgren och Georg Brandes
71
på en riktigt varmblodig, självmedveten laglöshet? Varför alltid denna
inskränkta, avskyvärda kälkborgerligt^? (Stora boken, början av okt.
1886; biogr. II: 188 f.)
Mötet med Georg Brandes har som synes ögonblickligen
aktualiserat hela den konstnärsindividualistiska, frihets- och livspassio
nerade sidan av Ernst Ahlgrens natur, den som hon ansåg sig ha
ärvt av sin odisciplinerade och obalanserade far, och som hos henne
själv växt sig stark i det fördolda som reaktion först mot moderns
stränga, konventionella uppfostran och sedan mot det omaka
äktenskapets och skråköpingsmiljöns tvång. Det var vad hon kallade
sin »laglöshet» eller sin »zigenarnatur», och som hon i brev till
Lundegård 1884 karakteriserat med orden: »Jag önskar ibland, att
någon visste, vilken laglös zigenarnatur jag i grunden är, och vad det
kostar mig att stadigt gå fram på den väg, jag utstakat som min.
När jag säger ’laglös’ menar jag naturligtvis att det för mig
egentligen ej finns andra lagar än dem som stå skrivna i mitt eget
medvetande. Dessa lagar äro ganska bestämda.» I Ernst Ahlgren i
Tiennes romaner (s. 59 ff., 66 ff.) har jag satt denna formulering i
samband med den auktoritets fientliga, individualistiska moral, som
Brandes förkunnat i satser som: »Moralen–––-er for mig Erihed,
Aanden bunden ved Aandens egne Love» (Kritiker og Portræter)
eller »— det Naturlige vilde være, at Individet formede sig selv
sine Anskuelser og sine Principer om de höieste Ting, gav sig selv
Love for sin Opførsel og efter Evne søgte Sandheden med sin egen
Hjerne —» (Emigrantlitteraturen). Intrycket av Brandes’ person
har som synes stämt med hans skrifter: »Han kan förstå allt som
är mänskligt. För honom finns icke ont och gott på bestämda
hyllor med bestämda etiketter.» Den starka dragningen till hans
värld har kommit henne att känna sig ännu mera främmande i
den konventionella hemmiljön.
Men herr Tobiassons konflikt var inte därmed bragt ur
världen. Någon vecka senare (29 okt.) skriver hon till Lundegård om
den tillgivenhet Matti och andra i hemmet visa henne1 och
fortsätter :
Det är så många, som tagit sig för att kela för mig, och som
säga, att jag är god. Och jag bär mig åt emot dem, som om jag
vore god, och de hålla av mig för det. Jag är glad, att de göra det,
1 Denna del av brevet otryckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
