Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren och Georg Brandes. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Sten Linder
Georg Brandes. Däremot har Lundegård i sitt romankapitel icke
ändrat eller tillagt någonting av betydelse.
Läser man fortsättningen av Elsa Finne parallellt med de korta
dagliga notiserna i Ernst Ahlgrens annotationsalmanackor 1886—
88, finner man också genomgående överensstämmelser, ofta rent
verbala. Man kan på detta sätt direkt identifiera de flesta av »Ivar
Mörckes» och »Elsa Finnes» samtal med Georg Brandes’ och Ernst
Ahlgrens motsvarande samt på detta sätt datera många av
scenerna i Elsa Finne. Härvid visar det sig, att inga omkastningar
i dessa sceners kronologi ha företagits — händelserna löpa hela
tiden parallellt i romanen och almanackorna. Med stod av detta,
av de talrika verbala likheterna samt av stil och ordval, som ofta
uppenbart äro Ernst Ahlgrens egna, kan man sluta sig till att
Lundegård i hela den i jag-form avfattade delen av Elsa Finne
torde ha förfarit på samma varsamma sätt med Ernst Ahlgrens
manuskript som i den första scenen, vilken vi kunnat kontrollera.
Nyckelromanens värde som hjälpkälla i närvarande situation måste
därför anses som betydligt, om man utnyttjar den vederbörligen
daterad med almanacksnotisernas hjälp.
Det var den 9 november, Ernst Ahlgren hade återkommit till
Köpenhamn, där hon nu stannade ända till den 23 december. I
almanackan antecknas under denna tid besök av Brandes var och
varannan dag. Den 18—20 december innehåller den de av
Svanberg (a. a. s. 238) citerade notiserna om Brandes’ första otvetydiga
erotiska närmanden, vilka ingett Svanberg uppfattningen av »den
första Brandestidens lycka» som en oförbehållsam hängivelse från
Ernst Ahlgrens sida åt både Brandes’ person och hans åsikter.
Dessa almanacksnotiser kunna med lätthet identifieras i Elsa Finne:
Almanackan: »Vid 8-tiden kom B. slätkammad i håret och klädd
i frack. Hur han stod vid skrivbordet, kysste och smekte mig.»
»Res er och låt mig omfamna er, ni är nog längre än jag, men
det gör ju ingenting.» — »Herre Gud hvad deres Skikkelse dog er
blød og ung.»
»Lad mig kysse de Øine med de store Pupiller.»
Elsa Finne s. 18:–––-det efterlängtade ögonblicket var där:
Ivar Mörcke kysste Elsa Finne. S. 19: — Låt mig omfamna er! En
blixtsnabb tanke på, att jag är så mycket kortare än han flög genom
mitt huvud —.1 S. 23: — Låt mig få kyssa de där ögonen med de
stora pupillerna!
1 Lundegård har som nämnt i maskeringssyfte gjort Ivar Mörcke »reslig»
i stället för »liten».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
