Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till svensk biografis historiografi. Av Otto Sylwan - I. Åminnelsetal och äreminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till svensk biografis historiografi 97
han får ge en levernesbeskrivning, då kan hans rätta väsen komma
fram. Så främst i företalet till vännen Kellgrens skrifter, skrivet
med uppriktighet och varm känsla, visserligen bunden, ty
sentimental i stilen kunde Eosenstein nog aldrig bli. Den fras som blivit
beryktad: »Hans ungdom offrade åt nöjet» — gäller ju en realitet,
där även för dåtiden i tryck hänsynen till en nyss bortgången
gjorde sig gällande, och där dåtidens smak för ’allmänna termer’
kan sägas ha skänkt en antydande formulering, som var en
lösning av svårigheten.1 Rosenstein kunde värdera även ett annat
skrivsätt. Han säger en gång (S. S. 1:103): »De som förebrått
d’Aleinbert att [i sina Eloges] icke alltid vara nog värdig i sin
skrifart, att för ofta hafva inspädt små och, i deras tankar, mindre
passande, omständigheter, dessa hafva icke känt eller icke
ihågkommit huru ofta ett enda drag, hämtadt ur den enskilda lef nåden, ett
enda oberedt svar, en enda utlåtelse uppdagat menniskors lynnen.»
Själv har Rosenstein dock inte känt håg att begagna dylika drag.
Han omtalar sitt besök hos Kellgren på dödsbädden, då han fick
uppdraget att skriva detta företal, han har ett par citat ur brev, men
detta är allt. .
Yttranden som Rosensteins och Gagnerus’ erinra oss
emellertid om att där går en stark realistisk ström genom 1700-talet, bakom
pseudoklassicismen. Ett första belägg därpå kunna vi finna, då vi
konstatera att kuriositetsintresset var i fråga om människor ej
mindre starkt än i fråga om ting. I katalogen över
Upsala-biblio-teket (1800) råka vi en särskild liten grupp med rubriken Scripta
in Ana att här åberopa, Menagiana o. a. Vi ha Anecdota
Ben-zeliana (tr. 1791), som dock innehåller föga av egentliga anekdoter,
och senare Tessin och Tessiniana, men vi kunna föra hit Barfods
Märkvärdigheter om skånska adeln, skrivna mot 1800 (tryckta först
1846). Och om vi inte råka rubriken, så finna vi fullt upp av slika
anteckningar, och någon gång röjes denna smak också i tryck,
sålunda i sådana verk som Jöchers Gelehrten-Lexicon (1750) och i G.
Gezelius’ Biographiskt lexicon öfver namnkunnige och lärde svenske
män (3 band 1778—80 med suppl. 1787), vår första handbok av
detta slag.2 Utgivaren hade haft verksam hjälp av en hel rad
1 Buffon gäller som den där särskilt yrkat på termes généraux, men han
torde närmast ha velat inskärpa att i stället för fackliga ord och uttryck borde
allmänt förståeliga användas.
2 Se O. Wieselgren, Bellmans hrögarbiografier, Sv. D. 26/s 1934.
7 — 3513. Samlaren 1935.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
