Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till svensk biografis historiografi. Av Otto Sylwan - I. Åminnelsetal och äreminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Otto Sylwan
skänka åskådlighet — de saknas för övrigt också i den litterära
karakteristiken. Gustavianerna hade ett tränat öra för le fini des
détails, men sinnet för den karakteristiska detaljen — Thorilds
styrka! — var ej utvecklat, var förkvävt av teorien, som hänvisade
den till den låga stilen. Att denna måste få sin rätt i litteraturen,
därom blev Kellgren övertygad, men han kunde icke själv
genomföra reformen, fru Lenngren gjorde det i versen, i prosan, i
mänskoskildringen visade det sig långt svårare. Att få in de yttre
dragen, kuriositeterna och anekdoterna i karakteristiken mäktade
man icke. Bland torra data och fakta, bland icke mindre torra
lovord skulle de tett sig underliga. Den psykologiska insikten, där
den fanns, behärskade icke stilens erforderliga medel.
Franzén betecknar en brytning med den äldre typen i
biografien, det framhölls starkt av romantikerna, även för att förarga
akademisterna, men med rätta.1 Jämför man hans inträdestal över
Gyllenborg (1811, 60 ss.) med det omedelbart föregående, Wallins
över Gyldenstolpe (18 ss.), så springer brottet med äreminnets stil,
med akademisk tradition över huvud, i ögonen. Franzén omtalar
Gyllenborgs klena karriär och ekonomiska motgångar, berör hans
litterära svagheter, men han tecknar också »den vördnadsvärde
vise . . . Jag ser det fint spelande smålöjet kring hans läppar, den
naiva blandningen af from enfald och hög ända i hans blickar,
åtbörder och ord.» Och i slutet beröres »det enkla, okonstlade,
godhjertade, fullkomligen oförställda och genom hans själsfrånvaro
stundom besynnerliga i hans sätt att vara». Men exempel på
detta sätt vågar Franzén icke sätta in. Det blev romantikens
uppgift att hos oss införa både litterär analys och konkret
människoskildring.
I de Minnen2, som det efter Nordins bortgång oftast blev
Franzéns uppgift att utarbeta, anses han ha gjort epok genom sin
större saklighet och större ledighet, men han var även här bunden
av traditionen. Då han i Minne af Chapman (1817) citerar ett
yttrande av Ehrensvärd om dennes intresse för att uppfostra de
unga: »Tusen tack, min egen gubbe, för Poussets education ... M
förtjenar himmelriket för den möda Ni använder på honom», —
då finner han nödigt att förutskicka en ursäkt: yttrandet »skulle
1 Se J. Kulling, Atterboms »Sv. siare och skalder» s. 103.
2 De äro av ytterst olika omfång, i genomsnitt c:a 50 trycksidor, det över
Schéele på 10, det över Joh:s Rudbeckius på 165.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
