Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den unge Atterbom och världsbilden i Schellings frihetslära. Av Gunnar Axberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Gunnar Axberger
52 av S. L. T. 1816). Här får man dock stundom taga hans
uppgifter med viss kritik.
A andra sidan kommer frihetsläran fr. o. m. nu att i mycket
dominera Atterboms spekulation. Den bildar grundvalen för hans
kommande teistiska världsbild. Man läse t. ex. de rader, varmed
han långt senare i sina Studier till philosophiens historia och System
(1835) inleder ett referat av Skr. o. fr. I denna hälsar han »den
afgjorda morgonrodnaden af en ånyo uppgryende Lifvets philosophi
som hädanefter aldrig åter af natt skall höljas» (s. 248). Vi få
härvid också taga med i räkningen, att de impulser, som Atterbom
under den personliga samvaron med mästaren vintern 1817—18
mottog, i mycket gingo i samma riktning.
Det ovan anförda torde på ett par viktiga punkter ha belyst
ett problem, som sysselsatt den tidigare Atterbom-forskningen : frågan
om skaldens utveckling från en mer panteistisk till en teistisk och
kristen världsåskådning.1 Såväl Vetterlund som Nilsson ha tydligen
haft klart för sig, att Skr. o. fr. ägt betydelse för denna
utveckling. Ingendera har dock ägnat frågan någon ingående utredning.
Av nu anförda citat och sammanställanden få vi emellertid en
klarare inblick i förhållandet. Som den trogne lärjungen har
Atterbom så småningom helt anslutit sig till mästarens ståndpunkt i
dennes senaste skrifter. Han upptager deras teism, men är
samtidigt lika ivrig som läraren att bringa denna gudsuppfattning i
harmoni med identitetslärans mer opersonliga och panteistiska.
Genom läran om gudomens utvecklingsprocess kan den sistnämnda
läggas till grund för den förstnämnda och identetsläran göras till
förutsättning för frihetsläran. Tack vare detta resonemang kan
Atterbom närma sig teismens ståndpunkt utan att därför behöva
anse sig bryta staven över den panteism, som stundom framträder
i hans tidigare uttalanden. — I yttranden från senare år har
skalden skarpare betonat klyftan mellan panteism och teism (jfr
Vetterlund, a. a. s. 25 f.). Han har då också mer kritiskt tagit
ställning till Schellings utveckling från panteistisk till teistisk
världsåskådning (Studier till philosophiens hist. o. syst. s. 243 ff.).
1 Jfr ovan s. 126, noten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
