Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 7. Atlantis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frödingsstudier
223
den tillbaka, när den tittar fram ur ett snår. De vackra vemodiga
visorna, som klingade likt vågslag och bäcksorl och sus i granarne
och eko mellan bergen, de sova långt, långt bort i skogen, de tiga för
alltid. Och de lustiga trallarne, vilka kvittrade likt lärkor och hoppade
som ekorrar och sprungo i kapp som hare och räv, de äro utrotade
som vore de skadedjur. Endast här och där ljuder en fattig liten
lem-ni aly11 låt . . .
Men detta är ju ingenting annat än dialogen mellan Alice och
Nevermore, nittitalsprogrammet sådant det formulerats redan av
Snoilsky ställt i kontrast mot åttitalet. Det är också det program
som bär upp Gösta Berlings saga, ett verk som i fortsättningen även
direkt åberopas. Fröding tillägger emellertid: »Men vid det jag
stod där så tycktes mig Hybelejens kvarn lik de baksträvares
boning, ock kallad de sanna idealernas slott och de stora minnenas
borg och den rätta religionens fäste». Därinne bodde den stora
kvinnan Svea på vars panna stode skrivet: »Jag är överklassen och
jag kallar mig med det namnet Svea, på det hedningarne må
bedragas!» Vid denna upptäckt finner han att den stora borgen
endast vore ett vanligt stenmagasin och utbrister: »Ja, då kunna de
gärna riva det».
Man varsnar tydligt det dilemma vari skalden befunnit sig.
Situationen är kan man säga precis densamma som i Gösta Berlings
saga: slitningen mellan de sociala ideal författarinnan ville hylla
och den romantiska traditionsvärld som hade hennes hjärta fånget.
För Fröding som just hade gripits av tidens politiskt-sociala
strömningar har det utan tvivel tett sig som en rent moralisk konflikt.
Hans övertygelse har tillhört den nya tiden, hans känsloliv däremot
den gamla som trängdes undan. Förhållandet kan bäst
åskådliggöras genom en jämförelse Gösta Berlings saga som säkerligen
anslagit mycket besläktade strängar i hans väsen. Jag erinrar först
om att Hybelejens Tcvarn för sista gången har ett direkt
motivsammanhang med denna sagodikt som just berättar om hur Hy bele j en
eller Kevenhiiller »byggde det stora stentornet nere vid Västra bron
efter mönstret av kärntornet i hans faders riddarborg» och efter
att ha misslyckats i sin nyttighetssträvan anslöt sig till
kavaljererna. Man kan säga att denne gamle rövarbaron som gett sitt namn
åt kåseriet om Hybelejens kvarn för Fröding varit en brygga över
även till kavaljerernas Ekeby. Detta var ju likaledes glädjens och
skönhetens hemvist och samtidigt de baksträvares boning. Ekeby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
