Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 8. Jägar Malms hustrur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frödingsstudier
235
och vittnande både om hans sinne för denne diktares betydenhet
och hans kännedom om hela den yngre norska litteraturen. Och
slutligen har han i sin studie Om härstamning uppdragit en
jämförelse mellan Hamsun och Byron — »det obändiga, trotsiga
jagiskhetslynnet, åtföljt av en viss ’gloominess’ och en viss suverän
likgiltighet för andras sedvänjor och tänkesätt m. m. torde vara
gemensamma drag hos bägge».
Jag har så pass utförligt dröjt vid Frödings rent personliga
intryck av Hamsun därför att de litterära påverkningar han rönte
nästan alltid berodde av de mänskliga egenskaperna hos respektive
diktare. Av norrmannens skrifter är det givetvis först och främst
Suit och Pan med deras nya mästerliga stilkonst som kunna ha
influerat honom. Sannolikt är det därifrån han fått impulsen till
Stänk och flikar s rotlöse landstrykare i hans motsats till den bornerade
kälkborgerligheten. Man erinrar sig den i förnedringen stolte,
impulsivt handlande och ohejdat fabulerande hjälten i Suit — om den
skroderande storljugaren Malmen erinra ständigt återkommande
uttryck som »jeg vilde lyve ham hensynslöst fuld» eller »jeg löj af
fuld Hals» ete. Och man påminner sig den ungdomligt ståtlige
och förföriske jägaren Thomas Glahn i Pan med sin makt över
kvinnorna, sin trotsighet och sin olycka — en segerrik erövrare och
dock bräcklig och förkrossad som Jagar Malm. En av kvinnofigu- *
rerna i denna berättelse, den lilla Eva, utgör i själva verket en
nära motsvarighet till Eli-lita i Jagar Malms hustrur. Båda dessa
flickgestalter inkarnera kärleken mot och över allt förstånd. Den
späda och litet förskrämda Eva med godheten lysande ur sina ögon
får för sin kärleks skull förrätta de hårdaste karlsysslor, hon får
dra lasset och arbeta som en slav, men hennes kärlek förblir
trogen in i döden — den älskade blir ju också den direkta orsaken till
hennes död. I det gravtal Thomas Glahn håller över henne heter
det bl. a.: »Husker du hendes lille Pigehoved . . . Hun kom saa
stille, lagde sin Byrde ned og smilte . . . Jeg jorder dig, Eva, og
kysser af Ydmyghed Sandet paa din Grav . . . Du gav ait, ait gav
du, og det kosted dig ingen Overvindelse ...» Man förstår vilken
gripande makt denna kvinnoskildring måste ha utövat på Fröding.
Och i den lilla magra hängivna Eli som drar sitt lass tills hon
stupar, med sin milda rådjursblick i det sista fäst på mannen, och som
därefter jordas av denne har man Frödings variation av samma
kvinnotyp:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
