Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykoanalys och litteraturforskning. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Psykoanalys och litteraturforskning
257
— självmord. Men även då skall jag icke ha förlorat min tro på livet, jag menar
på mänskligheten och på framåtskridandet. Att jag nu ser allting i svart, det
kommer endast av själviskhet: därför att jag är utestängd från alla livets härligheter.
(Dagboksblad II: 36.)
Dessa spontana uttryck för en hos Ernst Ahlgren konstant
själsstämning ge i själva verket den mest vältaliga vederläggningen av
Töra Sandströms karakteristik av henne som en renodlad narcistisk
självdyrkare, intresserad uteslutande av sin personliga »litterära
odödlighet».
Töra Sandströms analys av hennes anspända, aldrig ett
ögonblick slappnande kampinställning gentemot det liv, som tidigt tillfogat
henne oläkliga sår, ger framför allt ett förstärkt intryck av det
livslånga psykiska lidande, som låg bakom tragedien. Den ger däremot
knappast anledning till någon revision av eller något tillägg till Axel
Lundegårds på närmaste personliga kännedom grundade karakteristik
av Ernst Ahlgrens mångskiftande, sammansatta natur: »I ont som gott
var hon levande, sårbar,, hetsig och ärlig. Vad hon säger om sig själv
och andra är sällan vägt på guldvåg, och när det svartnar för hennes
ögon, slår hon i blindo. Det var farligt att stå henne nära. Hon
var ingen mönsterkvinna. Hon var en människa av stora mått,
högsint och sanningskär.»
17† —35452.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
