Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
it; Jacob Kulling
i ordets strängaste mening en man efter Herrans sinne», såsom
det fullkomligaste exempel, den trognaste minnesvård af alla det
forntida lutherska presterskapets dygder». Och han framhåller,
att det i hög grad var dennes inflytelse, »som gaf alstring och
mognad åt den glödande religionsvärma, den lefvande evangeliska tro»,
som utgjorde huvuddraget i hans kusin Kernells väsen.1 Den gamle
patriarken har säkerligen betytt en bel del även för ban egen
utveckling. Ännu mer betydde emellertid för denna naturligtvis hans
fädernehem. Den bild ban i dikten Minnes-runor ger av fadern,
visar en blid prästman av gamla stammen:
Begråtne fader, här du fordom lj’fte
din ädla blick, ditt sinnes ljusa spegel,
af manlig kärlek och förtröstan klarnad,
vid bönens timma till naturens Gud.
Du vördsamt blottade din böjda hjässa,
din son med ödmjukt sammanknäppta händer
fram jollrade de böner, dem du lärde
hans späda tunga och hans rena själ.
Han var, framhåller sonen, en sann Herrens apostel i liv och lära,
som med ett lynne lika glatt som ömt »på modig skuldra bar Kristi
kors» ocli med himmelsk glans i ögonen för sin församling
frambar de evangeliska sanningarna. — Samma djupa fromhet — om
än kanske något mer pietistiskt färgad — kännetecknade också
modern. Sonen ser henne sitta vid sin sömnad med Kolmodins
»Andelig Dufworöst» vid sidan om arbetet, och ban hör hennes
klara röst sjunga psalmer vid aftonbrasan. Han levde under sina
barndomsår liksom i en biblisk värld, där »Guds änglar kommo,
som i Mamre-lunden, till barnet på besök med Jehova».2 När
skalden tar sitt inträde i sällskapet Musis Amici, utropar han också
patetiskt: »O fromhet, du moderlif, i hvilket mina ädlare själskrafter
började röras och lefva! När egde jag dig mera hel, när lefde jag
förtroligare i Gud, än i min barndoms friska morgon?»3
Även Stagnelii barndomsår i Gärdslösa prästgård behärskades
av samma himmelska makter. Hans fader, sedermera biskopen i
Kalmar, var en varm evangelisk kristen, som med iver bekämpade
upplysningsfilosofien och med hänförelse hälsade bibelsällskapsrörel-
1 A. a., s. 337.
2 Se Atterbom: Saynlade dikter, I, 1837; jfr Phosphoros 18X2!
3 C. W. Böttiger: Auroraförbundet i Upsala, 1874, s. 55 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
