Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska romantikens religiösa utveckling
•17
eller, om inan så vill, en ännu högre organs lefvande åskådning af
det Gudomliga Ordet, hvarhelst det ock uppenbarar sig i Skrift,
Natur eller sjelf-kontemplation.»1 Själv gjorde han ju också utifrån
denna förvissning ett djupsinnigt försök till tydning av världsgåtan.
I likhet med sina fosforistiska meningsfränder tror han sig även
genom denna sin filosofi verka för kristendomens sak. Böök har
med rätta om hans metafysiska diktning framhållit, att den i själva
verket utgör filosofiska utläggningar av samma problem, som
sysselsatte hans gammaltroende fader. »Liksom sin fader studerade han
Johannesevangeliet, och ban ville där finna kristendomens esoteriska
kärna.»2 Han höjer också som denne — om än med en något
annan innebörd — en lovsång över det gudomliga ordets segertåg
genom världen. »Biskopen höll hårdt på ’den dyra Försonings Läran’;
sonens alla poetiska intressen lia försoningen till medelpunkt: ’Ett
kors är nyckeln till mysteren, — Den höga, outsägliga’.»3
Traditionslinjen synes obruten, patoset tyckes vara gemensamt. Så är
i viss mån också förhållandet. Sonen var i varje fall övertygad
därom; han försäkrar i den planerade dedikationsdikten till Liljor
i Saron om sin barndoms änglar: »Trots alla skiften än de finna mig
densamma. Ren, vårdar än min själ, en blyg Yestal sin flamma.»4
Även Stagnelius sluter således upp vid sidan av Askelöf, Geijer,
Hammarsköld och Palmblad som förkunnare av den intellektuella
åskådningens filosofi och dess fundamentala betydelse för
kristendomens existens och renässans. Alla dessa måste emellertid som
förkämpar för dessa epokgörande idéer träda tillbaka för
Atterbom; ingen av den romantiska rörelsens pioniärer har med sådan
hänförelse, med sådan intensitet och med sådan envishet predikat
det nya evangeliet som han. Ingen har heller med sådan
utförlighet ocli omsorg sökt klarlägga dess innebörd.
Redan i Phosphoros är han vid flera tillfällen inne på
problemet. I en serie »Aphorismer» slår han här i tidskriftens andra
årgång fast de grundläggande sanningarna:
XXXII. Den intellektuala åskådningen är Philosophiens
postulerade princip, och rummet i hvilket philosophen construerar.
Förmågan af denna åskådning är philosophiskt snille. Utan henne vore
phi-losophien ej en lefvande, organisk vettenskap, och utan henne kan
ingen philosophera; blott på sin höjd lära sig utantill hvad andra
philosopherat.
1 Böök: a. a,, s. 361. 2 A. a., s. 26. 8 A. a., s. 27. 4 A. a., s. 27 f.
2—35732. Samlaren 1936.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
