Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska romantikens religiösa utveckling
•33
förbindelse med den objektiva verkligheten, d. v. s. med
uppenbarelsen.1 Åskådningen innebär ett definitivt övergivande av den
idealistiska spekulationens linje och en uppslutning på den kristna
religionens; den innebär en radikal frontförändring.
Ali idealistisk spekulation tar sin utgångspunkt i människan;
det är människotanken, det mänskliga förnuftet, som med anlitande
av egna resurser söker bemäktiga sig det gudomliga, intränga i dess
hemligheter. Spekulationen betecknar en människans väg till Gud.
I själva verket gäller detta också om mystiken. Med sin
omedelbara inre mystiska känsloupplevelse av det gudomliga karakteriseras
den av samma psykologiska inställning som den idealistiska
spekulationen och har av romantikerna ofta också liksom förenats med
denna; de äro båda obistoriska och subjektivistiska.
Det var denna subjektivistiska väg, som Geijer i sällskap med
de andra romantikerna först försökte gå med jublande stolt hjärta
över människoförnuftets världserövrande uppgift och förmåga.
Medveten om att den vägen icke leder till målet slår Geijer nu in på
en annan väg, som leder i rakt motsatt riktning, ehuru det i hans
filosofi finnes en del oklarheter och kvarlevande elementer från det
föregående utvecklingsstadiet. Han har nu lärt sig inse, att den
kristna religionens kunskapskälla inte är människan utan Gud själv;
det är Gud själv, som meddelar kunskapen om sig, lian uppenbarar
sig. Kristendomen betecknar en Guds väg till människan: Gud har
i förbarmande kärlek sänkt sig ned till människan för att frälsa
henne och göra sig känd, lian har uppenbarat sig i en historisk
gestalt, Jesus Kristus, som ett objektivt historiskt faktum, inför
vilket människan i ödmjukhet måste böja sig.
Det är den uppfattningen, åt vilken Geijer nu ger uttryck i
Thorild-avhandlingen.2 Han framhåller nu, att »alla tankars högsta
mål och enhet, är imaginär, vore ej Gud uppenbar»8, att Gud ej
utan Gud kan fattas4, att kunskapen om honom ej kan hämtas ur
förnuftet -— »mensklig vetenskap eröfrar honom ej »— utan att han
»blott kan erkännas uti och genom sig sjelf».5 Han måste komma
människan till mötes, och nedlåta sig till henne, han måste uppen-
1 A. a., s. 235 ff.
2 Den följande framställningen av Geijers Thorild-filosofi återgår i allt
väsentligt på en tidigare framställning av författaren av »Geijers religiösa utveckling»
i oktobernumret av Vår lösen 1933. Senare, 1935, har e. Gustafsson i en
avhandling om E. G. Geijer som kristen personlighetsfilosof ur samma synpunkt som
författaren tagit upp samma fråga till behandling.
3 Geijer: a. a., i. 5, s. 270. 4 A. a,, s. 354. 5 A. a., s. 338.
3—35732. Samlaren 1936.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
