Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska romantikens religiösa utveckling
•43
enastående verklighet, som för människorna annars skulle ha varit
en sluten hemlighet; det var endast i och genom Kristus, som Guds
egentliga väsen, att Gud är kärleken, hade blivit uppenbart.
Atterbom slår fast: »Att Gud är — så långt kommer man med blott
Rationalism: hurudan han är — derom underrättar endast lians
uppenbarelse af sin Mensklighet, och den Frommes förtroliga
umgänge med Honom»1; de ådagalägga hans »allomfattande och —
— — till menniskorna nedstigande kärlek».2
Med denna deklaration har Atterbom antytt även problemets
andra sida. Ar Guds väsen tillgängligt endast i och genom
uppenbarelsen, så fordras för att denna dess verklighet skall bli verklig
för människan också en sinnets mottaglighet. Därför kräver
Atterbom även liksom Geijer av den människa, som vill lära känna Guds
väsen och vilja, tro, ehuru tron hos honom har en något teosofisk
färgning:
Tron är, för oss, det högsta, det fulla andliga åskådningssättet,
som uppdagar för de andra ali åskådnings wäsentliga innehåll. Det är
•det enda, som omfattar Gud och de gudomliga tingen (de renaldeerna)
med det oinskränkta Förtroende, som uppkommer genom det
evidentaste måttet af den med Förståndet förenade Känslans intuition.
Detta förtroendes magiska kraft gör dem omedelbart tillgängliga för
wår personliga insigt, ja, än mer: för wårt personliga umgänge. Ett
sådant umgänge gifwes dock blott under den form, som med skäl
kallas gudaktigt lefwerne; och erfares der förnimmligast genom
Bönen. Bönen är ett ömsesidigt personligt möte mellan Menniskan
och Gud. Själens rening måste ske genom Sinnets; dettas rening åter
kan endast ske genom Bönen — och således blir äfwen Kunskapen
lefwande blott i kraft af samma högsta och friaste själslyftning/
Aven Atterbom kräver således liksom Geijer en »sinnets rening»
som ett oundgängligt villkor för en sann spekulation4, och han
betonar därvid också liksom denne nödvändigheten av människans
mottagande ödmjukhet, som på ett alldeles särskilt sätt gjorde det
fromma enkla hjärtat till ett den gudomliga vishetens receptorium.
Redan i Iduna-recensionen uttalar han — med tydlig adress till det
härskande spekulationsraseriet, som också han och hans kamrater
tidigare hade skattat åt — sin smärta över, »att numera ingenting
iir svårare att fatta och ernå, än just det enkla, och att ingenting
1 A. a., sp. 215. 2 Sicea, X: II, 1826, s. 141.
s Sivensk Literatur-Tidning 1824, sp. 215.
4 Swea, X: II, 1826, s. 142; jfr s. 184!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
