Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska romantikens religiösa utveckling
•45
till begynnelsen, skulle tyckas alltför sträng, man kunde grundligt
studera åtminstone Luthers Kateches med Svebilii förklaring».1
Hos den svenska romantikens övriga representanter kan man
tydligast iakttaga en med Geijers och Atterboms utveckling
konform evolution hos Lunda-teologen Bengt Jakobsson Bergquist och
Uppsala-orientalisten Anders Knös. Båda stå för övrigt liksom
Atterbom säkerligen i ett visst beroende av Geijer.
Den förre hade som Uppsala-romantikernas »första eröfring i
Lund» 1807 invalts i Aurora-förbundet. Senare uttalanden vittna
om att lian också med hänförelse anammade det nya filosofiska
evangeliet. Redan vid mitten av 1810-talet synes han emellertid
ha börjat åter närma sig den positiva religionen. Biskop Faxe
kan då i ett brev till universitetets kansler Lars von Engeström,
som gett uttryck åt en viss oro över adjunkten Bergquists fosforism,
komma med lugnande försäkringar. Hade Bergquist tidigare varit
anstücken av den schellingska filosofien, så var ban det i varje fall
inte längre: »Sjelfva dess få anhängare härstädes erkänna honom
visst icke [som en förfäktare av denna filosofi], och sedan han, som
läser mycket, vidare granskat grunderna häruti, är han fri från
desse speculationer». Hans predikningar voro »rena, varma för
Religion och sann dygd, ganska uppbyggliga och sökte af både
lärda och olärda».2
Den förnämsta orsaken till denna Bergquists nyorientering
sj^nes ha varit den, att han kommit under den vid den lundensiska
domkyrkan ännu verksamme Henric Schartaus inflytande. I en
provpredikan, som han den åttonde söndagen efter Trefaldighet
1825 höll vid denna domkyrka, erinrar han om, att Luther, den
store återställaren av Guds rena lära, en gång skall ha visat på
Norden och sagt: där skall Guds ord bo, sedan det från oss har
bortvikit, och ban finner, att denna profetia förverkligats i och
genom Schartaus framträdande. Det är nämligen uppenbart på
denne han hänsyftar, då han i fortsättningen framhåller:
Redan liar denna förutsägelse i vårt land gått i fullbordan; ty då
man i Luthers fädernesland på flera ställen i senare tider måste söka
efter ett rätt Guds ord från predikstolarna, så har det i vårt
fädernesland och särskildt i denna stad under sjelfva förbistringstiderna i
andra länder blifvit rent och klart predikadt.8
1 A. a., s. 174. 2 A. Kahl: Tegnér och hans samtida i Lund, 1851, s. 159.
8 B. J. Bergquist: En Christelig Varning för den kraftiga Villfarelse, som
mer och mer griper omkring sig i vår tid. Prof Predikan hållen i Lunds
Domkyrka 8 Söndagen efter Trinitatis 1825, 1825.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
