Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska romantikens religiösa utveckling
•47
Originalitet, sitt djupa allwar och den fria, sakrika, dialektiskt
bestämda framställning», som man där fann av »den till Abstraction
förvandlade Speculationens olika, men alla misslyckade
Framgångs-sätt i Lösningen af Wetandets högsta Problemer». Och han
tillfogar: »I synnerhet har det för Förf. för enskilt del warit
glädjande, att innan ban ännu läst denna Skrift, hafwa på sin väg i
hufwudsaken kommit till alldeles samma Resultater».1
Bergquist rör sig i sin skrift också i hög grad på geijerska
linjer. Han förnekar liksotn denne spekulationens förmåga att lösa
tillvarons gåtor och framhåller erfarenhetens grundläggande
betydelse för helt och fullt vetande. Förnuftets högre och lägre
kunskapsförmåga var egentligen icke vetande utan blott
möjligheten av vetande. Helt vetande uppkom först genom erfarenhet,
när förnuftet kunskapade ett esse, en realitet. Om den lägre
empiriska — inre och yttre — världen visste således förnuftet i själva
verket icke mer, än det tillägnade sig genom erfarenhet. Men nu
hade förnuftets idéer i hela den omgivande erfarenhetssfären ingen
empirism, till följe varav de kunde övergå till ett fullt och reellt
vetande. Skulle ett sådant fullt vetande uppkomma, fordrades
därför en mot dessa idéer svarande högre erfarenhet. Nu hade
alla förnuftets idéer sitt centrum i idéen om Gud. Skulle förnuftet
således helt och fullt veta något om Gud, så måste det erfara Gud:
d. ä. utan att Gud för förnuftet uppenbarade sig, visste det
ingenting ined hel levande visshet om Gud.2 Ali kunskap om Gud och
det översinnliga var en skänk av Gud.3 Det var således den
objektiva uppenbarelsen som var allt sant vetandes källa, utan vars
begagnande förnuftet for gruvligen vill. Spekulationen kunde icke
»på sin egen wäg» finna en »hel lefwande wisshet»,4 icke »med
sina Idéer på egen hand» vinna sann kunskap om de gudomliga
tingen.’’ Ali övermodig, självtillräcklig spekulation innebar tom
subjektivism, gagnlösa, fåfänga bemödanden. Bergquist utropar
beklagande: »Arma, sjelf-förtroende Förnuft! du wältrar —
Årtusenden igenom wältrar du din Sisyfs-sten och kommer endast dermed
till höjden, för att se den så mycket förfärligare nedramla på nytt!»6
Först den kristna uppenbarelsen, som innebär »ett Guds nedlåtande
till menniskan, utan hwilket hon icke skulle kunna upplyfta sig
1 Bergquist: a. a., s. 47 (noten).
2 A. a., s. 144 f. 3 A. a., s. 31. 1 A. a., s. 59; jfr s. 140! 3 A. a.,
71; jfr s. 70! 0 A. a,, s. 150.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
