- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 17. 1936 /
53

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den svenska romantikens religiösa utveckling

•53

Likt ynglingen jag af en molngestalt,
Blott senare än han mig gäckad finner.
En dröm har upplöst lifvets rosendröm
Och flyttat bort i vid omätlighet
Det sälla mål, som ren jag ansåg hunnet.1

Någon bestämd nyorientering mot den kristna uppenbarelsen
som hos hans diktarbröder kan man nog emellertid knappast
konstatera. Men redan i Liljor i Saron bryter fram en omisskännlig
längtan bort från den filosofiska spekulationens spetsfundigheter till
barndomstrons, den kristna uppenbarelsens trygga enkla verklighet,
till den rent mänsklige Jesus. »I en sådan stund», framhåller Böök,
som fint påpekat förhållandet, »har ban skrifvit den sköna
dikten Aftonen. Kvällen har kommit, men den liar icke haft någon
skänk med sig åt skalden, intet salighetslöfte åt hans oroliga hjärta.
Står hans namn tecknadt i Lifvets bok? Ingen kan svara honom,
naturens symbolspråk tillfredsställer honom icke, han

Frågar förgäfves

Alla naturer,

Söker förgäfves

Tröst och råd.

I den gränslösa rymden.

Men då sker undret. Hvad den teosofiska visdomen icke
kunnat ge honom, det känner han plötsligt i sitt hjärta.

Lutad mot korset,
Af törnen prydd,
I en himmelsk syn.
Står för mitt öga
Den evige Guden.
Med förlåtelsens blick
Han ömt mig betraktar.

Det är icke spekulationens Kristusbegrepp. Ordet-Ljuset. Det
är Jesus, syndarnas vän, den lefvande Kristus, känd af den fromme. —
I Längtan biktar sig samma rent mänskliga behof. Han söker
Jesus öfverallt i naturen. Han ser Jesu kärlek i stjärnorna, i
sip-porna, i den döende solen.

Han i skuggan till sitt bröst mig sluter.
I fiolen han sin anda gjuter
Och i daggens spridda silfverflod
Måla sig hans tårar och hans blod.

1 böök: a. a., s. 467 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:29:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1936/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free