Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEGNÉRS MJÄLTSJUKAN OCH HAMLET.
av
STEN LIND KR.
När Tegnér år 1839 i sina Sjelf biografiska anteckningar berättade
•om sina tidigaste bokliga studier i tonåren i brukspatron
Myhr-rnans välförsedda bibliotek på Rämen, anmärkte ban bl. a.: »Af
Shakespeare fans endast Hamlet som, besynnerligt nog, ganska
litet interesserade mig. Han fordrar också en mognare ålder än
min dåvarande.»1 Kanske hade Tegnér nått den »mognad», som
krävdes för ett verkligt intimt tillägnande av den stora
grubblar-tragedien, först genom sin egen mjältsjukekris — ett fall av
plötslig, obotlig och svårförklarlig melankoli, som starkt påminner om
den olycklige danaprinsens. Vill man inte gärna tänka sig, att
Tegnér under dessa år har sökt och funnit en olycksbroder ocli
förtrogen i världslitteraturens ryktbaraste hypokonder? Det finns
ett och annat som tyder därpå.
När Georg Brandes i sin Tegnérbok karakteriserade
mjältsjukekrisen genom en lång rad melankoliska och misantropiska
citat ur Tegnérs brev, anmärkte ban, att det var »en
Shakespearesk-tragisk Lidenskab i dem>, och slutade med att kalla brevskrivaren
den stakkels Hamlet»2 — denne uttolkare hade ibland själv gjort
sig skyldig till att underteckna privatbrev med »Deres Hamlet».
Och vad är själva dikten Mjältsjukan, kan man tillägga, om icke en
tegnérsk Hamletmonolog? Det är inte ens otänkbart, att läsningen
av Hamlet givit Tegnér en impuls till att bikta sina egna kval i
ilen lyriska monologens form.
1 E. Tegnér, Samlade Skrifter, ed. Böök-Wrangel, VIII: 322.
2 G. Brandes, Samlede Skrifter, III: 585 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
