Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8-4
Fredrik Vetterlimd
irritationer. Hur dylikt slutligen störde förkållandet mellan Rydberg
och Wirsén har varit känt, men själva materialet — för så vitt
det finnes — har ej framlagts. På förekommen anledning bör detta
dock ske.
Min uppsats i Romantiskt 1800-tal nämnde Rydbergs första
möte med den 26-årige Wirsén i Uppsala 1868. Åldersskillnaden
dem emellan var 14 år, Wirsén liade diktat under pseudonymer
i olika kalendrar, framför allt under märket Kuno i de unga
Upp-sala-»signaturernas» krets. Men i motsats till kamraterna »Sven
Tröst» (Snoilsky) och »Daniel» (Ernst Björck) hade han ännu ej
slagit igenom; det kom först sedan. Rydberg däremot var ju den
vitt frejdade författaren exempelvis till Siste atenaren och Bibelns
lcira om Kristus med sin politiskt liberala och filosofiskt idealistiska
inställning.
Också Wirsén hade, så pass ung han än var, sin inställning
färdig. Den filosofiska idealism, som låg för honom och som
han i Uppsala insupit från Boströms egna läppar, skulle i
förbindelse med luthersk kyrklighet bliva hans livs patos och öde i
striden mot en tidsanda som blåste från alldeles motsatt håll. Medan
Rydberg i yngre dagar stod nog skeptisk till boströmianismen och
först senare fann, hur väsentligt han hörde dit, har Wirsén nog
från början accepterat mästaren så gott som med hull och hår,
också hans politiska konservatism med fyrståndsrepresentation och
allt — här alltså totalt skild från Atenarens diktares och Göteborgs
Handelstidnings och S. A. Hedlunds strävanden. Trots ali
gemytets mystiska och idealistiska frändskap, blev det nog på denna
punkt som motsatserna gjorde sig gällande.
Men det dröjde. Mötet 1868 mellan den äldre berömde
författaren och den unge Uppsalalärde gick i hög grad i sympatiens,
kanske framför allt den personliga sympatiens tecken. Några brev
dem emellan från de första åren efter detta möte känner jag ej,
men det äldsta som finns — ett från Wirsén daterat Luthagen d.
s3/io 1875 — är ett svarsbrev som tackar för »en kär gåfva, ditt
porträtt» ocli frambär brevskrivarens »lifliga behof att för dig få
uttrycka min glada beundran, framkallad af dina arbeten under
senare år och särskildt af en framställning öfver Antinous». Men
sedan kommer bland annat en passus, kanske märkligare än den
ser ut. Den visar tidigt, dels att C. D. W. tänkt sig ett
framtidsliv av arbete för vissa ideal, dels att han med ali sin beundran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
