Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8-4
Fredrik Vetterlimd
ningsbrytningar även med så uppburna och populära personer som
Rydberg och Snoilsky han dock, med ali den envisa trofasthet som
var hans, hävdade de idéer, som voro honom dyrbara fastän detta
kunde leda och särdeles i det ena fallet åtminstone bidrog att leda
till smärtsamma förvecklingar.
Men ännu var allt frisk vårglädje i vänskapen mellan Rydberg
och Wirsén dessa goda Göteborgsår 1877—78: »Tack för att du
besökte mig i går! Välkommen åter! Medtag Prometeus! Din
till-gifnaste Wirsén.» »Broder Victor Tractarius! (V. R:s ordensnamn i
S. H. T.) Min fru har inbjudit sin man och dig till morgondagens
föreställning på nya teatern . . . kom, kom, kom!» Då Rydberg firas
på promotionsfest i Lund, avsända bröderna i S. H. T. under sina
ordensnamn. bland dem »David» (Wirsén), lyckönskningstelegram
till »allt erkännande han der möter». En gång låter Wirsén sin
lille son lägga ett brev i faderns och meddela, att enligt hans tro
»pappa längtar mycket efter farbror Viktor». Fru af Wirsén
inbjuder i telegram Rydberg att en bestämd sommardag följa hennes
Carl ut till Marstrand, och kanske är det denna utflykt ett
odaterat brev från Carl själv gäller, så lydande: »Snälla, goda,
hederliga Rydberg! Var god och ihågkom, att ångbåten, hvars namn är
Marstrand (icke Vestkusten eller Albrektsund) afgår kl. precis 2
(två)! Välkommen!» Han känner vännens världsfrämmande kynne
och vill på detta lustiga vis gardera sig för hans distraktion. O. s. v.
o. s. v.
Han önskar honom till sin förtrogne. En gång, då han gjort
några ledsamma meddelanden om vissa barndoms- och
ungdomsminnen, ber han honom varmt att behålla dem för sig själv: »hvarför
pinade jag dig i går härmed? Förlåt mig! Jag ser ej alltid min
barn- och ungdomstid så dystert. Der fans ock solsken.» Sommaren
1878 är Wirsén några veckor i Ronneby och betygar, att han varje
dag med saknad och längtan tänkt på vännen i Göteborg:
Vår vänskapsförbindelse, som ländt mig till en så stor glädje,
trotsar afstånd, och du förstår mig, då jag från min åskådnings
ståndpunkt tillägger, att jag tror henne skola trotsa till och med ännu mera
betydelsefulla afstånd —- sådana som betingas af jordisk död. Tack,
käraste, för att jag, med kännedom om hvad du varit och är för mig,
kan tro detta!
Ett uttryck till alltså för den spiritualism, som Wirsén
lidelsefullt omfattade. Men också andra betecknande drag företer brevet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
