Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydberg ocli C. I), af Wirsén
85
Rydbergs papper en liten dikt, honom tillägnad, utav Wirsén,
sannolikt ungefär från denna tid och så lydande:
Om jag kunde svika hvad jag känner,
hvad jag tänker om mitt fosterland
för att räknas få bland dina vänner —•
vore jag då värd ditt vänskapsband?
Om jag fegt med talet hölle inne,
när det gällde hvad mig heligt är
för att aldrig stöta bort ditt sinne —
vore jag väl då hvad du begär?
Om jag tordes hoppas att i sången
snart vi enas åter bägge två,
att vår tvist är snart i dikt förgången -—•
säg mig — vore mycket djerf jag då?
Att den diktare, som, låt vara i en av sina romaner, stiftat
sällskapet »Fritt ur hjärtat», skulle ha varit okänslig för denna
både manliga och innerliga vädjan, vill man ju inte tro. Rydberg
var det nog inte heller. Dock är det väl andra än dessa verser
han syftar på i ett utsökt vackert brev från — sannolikt — slutet
av 1880, befintligt blott i fru Rydbergs avskrift å K. B. Han har
mottagit Wirséns Nya dikter:
Broder Carl!
Tack för gåfvan, den käraste och skönaste jag fått sedan vi
skildes åt! I förstone trodde jag att det var förläggaren som skickat mig
dina nya dikter, och jag hade genomläst flere af dem, innan jag
upptäckt sången med din handstil skrifven på bladet framför titelsidan.
Sedan jag sansat mig något, skyndade jag till min hustru för att
meddela henne upptäckten, och hon förstod väl både glädjen och sorgen
som den väckte (kurs. av uppsatsförfattaren, icke av V. R.).
Att Wirsén skrivit sin sång på »bladet framför titelsidan» gör
det ju osannolikt att sången kan vara den ovanstående, som finnes
på ett löst papper. Eljes hade det passat förträffligt.
I brevets fortsättning tecknar Rydberg det intryck Wirséns
första dikter gjorde på en generation, som var trött på den
efter-tegnérska klichéretoriken. Han gör det i lyrisk stämningsteckning,
men den är också exakt riktig:
Mycket hafva vi upplefvat mellan dessa dina nya dikter och de
första som du offentliggjorde i Nw, vilka väckte mig såsom man
väckes en vårmorgon af inströmmande friska fläktar, solsken och fågelsång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
